Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 45
.— Kära Reimar, som gäst har du det företrädet
att bjuda fröken von Wetter armen! sade Giinther
leende, och Josefine såg visserligen ganska förvånad ut
men lade tigande sin arm i den unge officerens.
Ministern var idel. älskvärdhet, och den utsökta
middagen intogs under den gladaste sinnesstämning. Vid
slutet drog excellensen den praktfulla bordsuppsatsen,
ett konstnärligt arbetat silver träd, på vars grenar
mar-zipan och chokladfrukter gungade, till sig och
berättade att den var en skänk av den ryske storfurste han
en gång åtföljt på en resa till Paris, och därundeyr
plockade han ned de återstående konfektyrerna, lade
dem på en silvertallrik och sköt den till Josefine,
sägande:
— För fröken Vildros och alla hennes pastorsbarn!
Ni måste dock bringa edra trogna vänner en hälsning
från Lehrbach!
Josefine jublade och tackade av allt sitt hjärta,
bad greve Giinther om en tidning och sade:
— Icke sant, ni går genast ned med mig för att
lägga struten i vagnen, annars glömmer jag den kanske.
Och då de unga herrarna skrattande samtyckte,
beslöt man att genast göra en liten promenad i parken.
Där var svalt och skuggigt, och de tre unga
människorna vandrade sakta omkring i de vackra
anläggningarna, följda av den gula doggen. En purpurröd ros
lyste i den unga damens skärp och ännu en sådan
höll Lehrbach i handen. Med en förtrollande blick
lutade han sig ned och bad Josefine om tillåtelse jatt
egenhändigt få sätta den i hennes hår.
Okonstlat såg fröken Wetter upp på honom.
— Gärna! sade hon behagfullt nickande, om ni
kan det. Och hon lutade det lilla huvudet åt sidan
och lät den vita, välvårdade manliga handen
omständig! försöka anbringa rosen i de uionda hårlockarna.
Med korslagda armar hade Hattenheim stått
bredvid. Han hade dystert rynkat pannan, de fast slutna
läpparna tycktes vilja utslunga häftiga ord och en
förebrående blick träffade Giinthers leende ansikte.
Men så vände ban sig tvärt om och gick långsamt
förut mellan guldregn och blommande jasminhäckar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
