Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 NATALY VON ESCHSTRUTH
— Vad han måtte vara lycklig! sade Josefine, och
hon tänkte på nästa vinter då hon skulle få se alla
dessa triumfer, och säkert få dela dem vid hans sida.
— Nästan allt för lycklig! medgav Hattenheim
allvarligt. För starkt och vidhållande ljus bländar
människorna och förslöar dem, och jag fruktar att detta
molnfria fråssande i solskenet skall förflacka min väns
så ädelt och stort anlagda sinnesbeskaffenhet, vilket
hänt med tusenden före honom vilka voro för svaga
att bära en följd av goda dagar!
De gingo nu på den breda vägen som genom
parken förde ut till fälten. Ett sädesax låg på den., och
då Hattenheim såg det böjde han sig ned} tog upp
strået och lade det åt sidan. Josefine^ som gick några
steg förut såg hans rörelse och frågade förvånad:
— Vad gör ni?
Han rodnade djupt, såg trohjärtat ned på henne och
sade liksom urskuldande: ’
— Jag kunde icke trampa på sädesaxet.
— Varför icke?
På sitt milda melankoliska sätt smålog han och
svarade:
— Det är en vana från min barndom och den tid
jag strövade omkring på fälten hemma. Där lågo också
ofta sädesax på vägarna, men jag kunde aldrig förmå mig
att trampa på vad den gode Guden låter växa till vår hälsa
och Välsignelse. Jag tog därför alltid upp strået och
lade det åt sidan. Och den vanan har jag alltjämt
bibehållit. Ni skrattar väl åt mig, liksom Gllnther gör,
och finner att jag är löjlig?
Men Josefine skrattade icke. Hon lyfte ögonen,
såg Reimar öppet i ansiktet och sade trohjärtat:
— Jag tror att ni är en mycket, mycket präktig
människa! Ni har säkert icke vuxit upp bland idel
lycka och solsken, utan ni har nog redan haft många
sorger, vilket gör människans hjärta vekt, efter vad
greve Giinther säger?
Och till hälvten frågande, till hälvten tvivlande, och
utan att förstå den fulla betydelsen a V sina ord, lutade
hon huvudet åt sidan och såg forskande på honörn.
.— Lyckan är en dålig mor, den har favoriter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
