Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 67
lösa godståget, så var hans vad ohjälpligt förlorat.
Således, hästen sporras, med ett språng över första
slagbommen, över skenorna, ett nytt språng över andra
barriären, och liksom den vilde jägaren på sin eldige
häst susar han förbi den förfärade banvakten för att
på de tio minuterna verkligen hinna målet! Vad
tycker ni om vår vildhjärna? Jag säger blott, mannen
måste ha haft en otrolig hunger, ty, tänk bara, han hade
icke slagit vad om annat än en god frukost!
— A la bonne h e u r e! nickade ulanen och
klappade med berättigad stolthet Lehrbach på ryggen,
det var duktigt gjort, min gosse, men en sakramentskad
karl är och blir du i alla fall, och om jag vore din
pappa, skulle jag tala förstånd med dig!
— Men vidare, mina herrar, vidare! Det är ju
ännu icke slut! ropade Glodwig med hög röst. Jag ber
om silentium för telegrammet!
— Jaha, riktigt, telegrammet! Låt höra, vi äro
feberaktigt spända!
— Se här, Lehrbach, läs själv. Adjutanten
räckte den unge officeren telegrammet och vände sig till
de omkringstående herrarna. Depeschen var
adresserad till mig, m ess i e ur s, och har bevisat mig
vilket lyckans skötebarn vi här ha att göra med. En
medlem i Berlins kapplöpningsklubb telegraferar
nämligen till mig med anledning av den där artikeln och
ber om upplysningar beträffande häst och ryttare, samt
om den senare skulle vara benägen att sälja kampen.
— Nå, lille Gunther, vad ha vi nu att säga?
Han vände sig härvid till Lehrbach, som med hög
färg och glittrande ögon nu lät telegrammet falla.
— Vad vi säga, baron? Det vet jag ännu icke
riktigt, men jag hoppas på ett gott råd av mina
vänner här och ber nu framför allt att ni skåla med mig
för min »Merkurs» första debut!
Och den unge officeren stoppade telegrammet i sin
bröstficka, vände sig till den serverande ordonnansen
och gjorde en beställning med dämpad röst.
— Sade jag det icke? ropade Clodwig utan att
sätta sig; så synd att jag icke har tid att se flaskan i
botten, men kunglig tjänst och frukostar i Kasino stå
på spänd fot med varandra! Jag skulle gärna vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
