Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 NATALY VON ESCHSTRUTH
Ni är en oförbätterlig syndare, greve, och jag märker
till min ledsnad, att straffkommenderingen till
ensligheten på Lehrbach absolut icke häft något gynnsamt
inflytande! Nå, den här vintern skall jag energiskt vaka
över er; i stället för solfjädern skall jag begagna den
här! Hon lyfte hotande piskan mot honom, sänkte
den sedan hastigt till hälsning, ryckte med kraftig hand
tyglarna i det hon fortsatte: au revoir, jag måste
köra in de här slynglarna en smula, de ha blivit
övermodiga av det långa stillaståndet!
Och hastigt som blixten susade det lätta ekipaget in
mellan parkens med rimfrost betäckta trädgrupper.
Lehrbach vred sin mustasch och blickade efter
henne; han såg den yppiga, bredaxlade prinsessan, i en
kort, tätt åtsittande jacka sitta på det höga kusksätet,
med en liten käck herrhatt på det rödblonda håret och
en mörkbrun slöja virad omkring hatten och fästad i
en tjock knut under hakan.
Han smålog betänksamt och gick vidare.
Vacker var prinsessan icke men däremot avgjort
originell. Hon hade frisk, nästan alltför frisk hy,
ögonen voro blågrå, omramade av ljusa ögonfransar vilka,
jämte ögonbrynen av samma färg absolut icke förhöjde
uttrycket. En käck uppnäsa strävade över den stora
munnen ganska impertinent i höjden, och pannan
doldes till mer än hälvten av det släta, avklippta håret.
Prinsessans väsen harmonierade med det yttre
utseendet. Hennes rörelser voro kantiga, ograciösa och
ofta otympliga, och hon koketterade gärna med att
uppträda pojkaktigt eller som amason. Men likväl fanns
det ögonbHck då allt detta bisarra försmälte i en
oförlikneligt ljuv och förtjusande kvinnlighet; och det hände
de sällsynta gånger då prinsessan Sylvia gick till
pianot och med mjuk, klockren mezzosopranröst sjöng sina
älsklingssånger. Då låg liksom en solglans över det
leende ansiktet, hela gestalten blev som förklarad. Och
detta under försiggick utan att sångerskan själv visste
därom. Men prinsessan sjöng sällan för främmande
öron och de gynnades krets var så försvinnande liten,
att världen endast kände henne som en kvinna i sporrar
och sadel.
Vid slutft. |Y promenaden, där e$ lindallé löper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
