Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 NATALY VON ESCHSTRUTH
varelsen understår sig att i ett offentligt damkafé
tala om prinsessan Sylvia och Ilse som »den galna
prinsessan med hennes köksbjörn!» Jag tycker att
en sådan fräckhet bör bli bekant på högsta ort, så att
de furstliga må veta på vad för goda vänner de slösa
sin godhet och bevågenhet!
— Och framför allt vilken tack de skörda av de
där »främlingarna!» inföll den ene kammarherren
giftigt. Men det har hans höghet för det han absolut
ville inrätta sitt stall efter »utländskt» mönster och
kallat hit den där arrogante herr »utlänningen»,
vilken som kejserlig undersåte tror sig berättigad att med
rynkad näsa se ned på oss, invånare i en liten stat!
Vi behöva icke och vilja icke ha några främmairdie
element här, vi äro fullkomligt nöjda med oss själva!
— Det tycker jag också! sekunderade Aosta, jag
är rädd att gökägget många gånger kommer att bli
ganska obekvämt för hans kungliga höghet, jå, kanske så
obekvämt att han känner bitter längtan efter de
försmådda landsmännen!
— I alla händelser skulle det ha besparats
honom, om han den gången enligt allas vår uppriktiga
önskan hade utnämt er herr svåger till hovstallmästare,
comtesse! inflikade kammarherren.
Men Giinther kastade med ett högt skratt huvudet
bakåt och sade tanklöst:
— Jag tror ni lägga allt för mycken vikt vid detta
käringprat, mitt herrskap! Mon di e u, jag skulle
aldrig göra fru von Norbach den äran att anse någon av
hennes yttringar eller kritiker för kompetent!
— Det har ni visserligen bevisat med er sista vits,
greve! sade Susanne skrattande.
— Vilken då?
Ilse såg mera intresserad ut än vanligt och sänkte
solfjädern, som hon just höll för sin vidöppna mun.
Även Giinther blickade frågande på grevinnan.
— Nå, det där om sillsallaten!
— Det känner jag icke! Låt oss höra, greve! och
fröken von Dienheim hoppade ned frän stolkarmen och
ställde sig förväntansfull framför Lehrbach. Även de
båda herrarna närmade sig som skuggor.
— Åh, skvallra icke! försökte Giinther hindra gre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
