Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 NATALY VON ESCHSTRUTH
mai lantadel... jag tror, hovmarskalken gjorde någon
slags anmälan.
— Ack jå!... Du har säkert redan hört talas om
den här landstrykarens äventyr, som ha uppskakat hela
staden, sade Sylvia skrattande.
Men Frans Eginhard skakade eftertänksamt huvudet.
Då slingrade sig herr von Reuenstein skickligt närmare,
bugade sig flera gånger och sänkte ödmjukt det
röd-blonda huvudet.
— Tillåt mig, ers kunglig höghet, att med mina
anspråkslösa kunskaper komma till hjälp, viskade han.
Jag har händelsevis av hans excellens överhovmarskalken
fått höra, att en familj Wetter von Stauffenberg från
Gross-Stauffen har anmält sig till deltagande i den
kommande säsongens hovfester, och detta — som det
mycket originella brevet anmärker — på greve Lehrbachs
vänliga inbjudning!
Vid de sista orden smög sig ett nästan elakt drag
omkring talarens tunna läppar och med en viss
spänning gav han akt på verkan av sin malice. Men
han studsade överraskad tillbaka då ett muntert,
skallande skratt höjdes, i vilket Gunther oförskräckt
deltog.
— Det var utmärkt gjort av er, greve! ropade
prinsessan Sylvia förtjust. Därför skall ni också få
köra för mig på första slädpartiet, och till och med
om ni välter släden, skall det icke förminska min goda
tanke om er!
Gunther lade armarna i kors över bröstet.
— Denna Gåslisa blir mitt livs lyckliga stjärna,
ers höghet, och vedergäller alla mina taggar med idel
rosor.
Men hertigen ropade muntert:
— Riktigt! Det var av den anledningen man
nämde namnet för mig. Jag tycker också det är orätt att
en av de äldsta familjerna i landet så länge har dragit
sig tillbaka för att på så bedrövligt sätt förslöas bland
stall och hästar. Kanske ni också, bäste Reuenstein,
kan säga mig när vi få se herrskapet här?
Prinsessan Sylvia tappade solfjädern, Reuenstein sköt
som en pil fram, tog; upp den och återlämnade den med
krökt rygg. Sedan vände han sig till hertigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
