Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Åttonde kapitlet - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 NATALY VON ESCHSTRUTH
rullade vagnen fram för dörren. Och med klappande
hjärta stormade Josefine in i den främmande, brokiga
världen; bakom henne föll dörren smattrande i lås,
precis som om ödet ville skjuta en regel för det
förflutna, som om den lyckliga barndomens gyllene port
för eviga tider slöts bakom den flygfärdiga lilla fågeln.
NIONDE KAPITLET.
Palatsets väldiga fyrkant låg som en strålande,
ljus-skimrande tärning mitt i den kalla, snötyngda
vinternatten. På ömse sidor om portalen brunno
beckfacklor, vilka kastade ett rödaktigt sken på det vita snötäcket
och de fladdrande fanorna, vilka sopade snöstjärnorna
från de stora bronslejonens huvuden.
Och vagnarna rullade över asfaltplattorna, och
ståtligt galonerade lakejer i rött livré och pudrade
peruker flögo fram och ryckte upp vagnsdörrarna. Och
då frasade det av siden, atlas och luftiga spetsar, då
klirrade sporrar och sablar, då knarrade lackerade
stövlar på de mjuka purpurmattorna.
Hela trapphuset var förvandlat till en trädgård, och
uppför marmortrappan strömmade oavbrutet en lysande
skara; juvelprydda, djupt dekolleterade damer i långa
släp och ordensprydda herrar i alla möjliga slags
uniformer.
Nästan bedövad av all denna aldrig anade,
sagolika lyx kröp Josefine ängsligt bakom tant Renate,
hennes hjärta nästan stannade vid anblicken av denna
främmande, skrattande och muntert samtalande
människomassa, och blodet rusade varmt upp i hennes
kinder.
Många huvuden hade blixtsnabbt vänt sig mot
dörren då baron von Wetter med gemål och brorsdotter
inträdde; en sakta surrande tystnad sänkte sig plötsligt
över salen, sedan började man viska och fnittra, allt
högre och högre, och ett enda, för de inträdande
obegripligt ord flög som en elektrisk gnista från mun till
mun:
— Gåslisa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
