Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 95
Den blonde mannen kommer också fram till
henne och räcker henne med hjärtlig glädje handen,
sägande:
— O, så roligt att vi nu få se varandra igen!
Och Josefine klamrar sig ovillkorligt fast vid
denna hand och känner sig plötsligt icke längre så
övergiven. De ha mycket att berätta varandra, och
Hattenheim räcker henne det lilla dansprogrammet och
ber om den första dansen.
Josefine nickar mycket belåten; Hattenheim
vinkar på en mycket ung, officer och ser på honom med
bister uppsyn.
— Ni har väl ännu en dans ledig, Brocksdorff?
frågar han med befallande röst.
Löjtnanten vrider sig ett ögonblick i pinsam
förlägenhet.
— Om herr löjtnanten befaller, frampressar han
sedan mellan tänderna och bugar sig för Josefine.
— Får jag be om polkan före kotiljongen, min
nådigaste?
Josefine räckte mekaniskt fram programmet, hon
hade inte begrepp om vad en sådan uppbjudning
betyder. Herr von Brocksdorff ritade dit sitt namn,
kastade en rasande blick på Hattenheim och gick tigande
vidare.
— Ack, käre herr von Hattenheim, gör mig det
nöjet och bed greve Giinther komma hit till mig! bad
Josefine och såg med fuktiga ögon upp på den unge
mannen.
Han drog ett djupt andetag, bet ihop läpparna
och såg sorgset ned på hennes blonda huvud.
— Jag skall söka efter honom, fröken Josefine,
svarade han, om jag endast kan finna honom? Det
här glänsande parkettgolvet liknar en djup sjö; månget
minne och mången lycka drunknar i det!
Och med sänkt huvud gick han därifrån.
Åter står Josefine allena. Då får hon se ministern
stå bredvid onkel Bernd borta vid dörren.
Hon känner sig åter glad; utan att betänka sig
går hon modigt igenom mängden och skyndar fram till
Gimthers fader.
—- God afton, ers excellens! viskar hon sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
