Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 103
den belgiske ministern genom den förmånen att få öppna
balen med er.
— Den gamle van Ozede? ropade Sylvia
skrattande, som alltid släpar högra benet, som om lian
ville meja sad?.. . Neej, käraste excellens, det
faller mig alls icke in! Tant Marie Christiane kan få
övertaga honom i mitt ställe; fråga henne om det! Och
under de kringståendes stormande bifall stödde Sylvia sig
ännu fastare på Lehrbachs arm och fortfor: Ä 11 o n s
d o n c! Vi måste skynda oss, greve, innan mynheer
van Ozede gör några anstalter att förekomma oss. Låt
oss således gå!
— Ers höghet, jag är som vax i edra händer,
men...
Lehrbach ryckte obeslutsamt på axlarna.
Sylvia stampade trotsigt med foten och kastade
huvudet bakåt.
— Men jag dansar icke med någon annan än er!
ropade hon egensinnigt, och jag skall nog klara saken
med mamma!
Lehrbach tycktes växa, hans blick flög med stolt
triumf över den andlöst lyssnande mängden. I
samma ögonblick stämde musiken upp.
— Dansa ut! kommenderade prinsessan och flög
i nästa ögonblick i Gunthers armar in i det
skimrande ljushavet.
Prins Detlef stod redan väntande med grevinnan
Aosta, bredvid hertiginnans stol. Förvånad vände han
huvudet och stirrade mållös liksom modern på
sidodörren, från vilken de tätt packade paren veko
undan då Sylvia och greve Lehrbach dansade ut i salen.
— Ha ha ha! Ser du, mamma, hon gör i ’ alla
fall som hon vill! ropade prins Detlef mycket
belåten, bugade sig för Aosta och virvlade ut i dansen med
henne.
De dansande paren hade icke mycken plats
mellan de mångdubblade raderna av dansande; men
prinsessan Sylvia och hennes vackre kavaljer jagade fram
i en stormande galopp, länge och outtröttligt som
Sylvia alltid tyckte om att dansa.
Hertiginnan vredgades icke.
— En märkvärdigt bestämd karaktär! sade hon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
