Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSLISA 105
TIONDE KAPITLET.
Josefine hade stått kvar helt ensam och övergiven
då prinsessan Sylvia vid sin kavaljers arm hade följt
den lockande dansmelodien, och de kringstående
damerna och herrarna i något otyglad hast trängt sig
efter. Med glanslösa blickar stirrade hon ned på den
persiska mattans st järnmönster och på de vita
blomblad som fläktades ned från hennes klänning och lika
skoningslöst dogo under de dansandes fötter som
fordom rosenbladet i Lehrbachs park, Vilket krossades
under greve Gtinthers stolta steg just då han sade: »Den
aldrig genom kärlek lidit». Jå, hon hade fått lida,
djupt och outsägligt! Men ännu låg liksom en tung,
olycklig dröm på hennes själ, ännu var hon ur stånd
att klargöra för sig hela storleken av sina kval. Allt
detta främmande liv runt omkring bedövade henne och
lade liksom en centnertyngd på hennes sinne. Hon
skulle kunnat skrika högt i namnlös plåga men pressade
ihop läpparna och kände att hennes strupe var
tillsnörd. Hon hade kunnat sjunka tillsammans under
tyngden av sin krossade lycka men stod likväl
upprätt och stel som en stenbild. Ack, om hon kunde
gråta! Ack, om hon vore ensam! Denna ljusglans
sticker henne i ögonen, denna orediga musik
söndersliter hennes hjärta och själ. Ensam och övergiven
är hon, och likväl börjar ett bjärt, brokigt, feberaktigt
liv omkring henne.
Då träffade en röst hennes öra.
— Fröken Josefine, sägter den så mjukt och innerligt,
vad det var svårt att få reda på er! Kom nu och låt
oss dansa!
Hennes blå, nästan onaturligt glänsande ögon blicka
upp till honom.
— Vill ni dansa med mig, herr von Hattenheim?
frågade hon sakta, med darrande röst.
Förskräckt lutade han sig ned mot henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
