Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 NATALY VON ESCHSTRUTH
god och sedan för herr von Lehrbach hit till oss, bäste
Reimar?
Herr von Hattenheim bugade sig, och då han såg
Josefines förvånade blick smålog han.
— Grevinnan Ange är min kusin, sade han med
en varm blick på comtessen. Därför gläder det mig
dubbelt, om ni båda trivas tillsammans.
— Det skola vi! sade Josefine leende och med
älsklig uppriktighet. Redan nu håller jag av er som
om jag känt er länge! Men varför dansar ni icke?
Ange tryckte hjärtligt hennes hand.
— Jag dansar icke tills vidare, sade hon, ty jag
hade lunginflammation i höst och måste vara försiktig.
Men därför kan jag så mycket bättre prata med er
och berätta om härvarande for hållanden.
Och hon satte sig på divanen och vinkade åt
Josefine och Hattenheim att taga plats bredvid henne.
I de korta pauserna mellan danserna böljade
liksom ett färgskimrande hav genom salarna, de
bredvid liggande salongerna och gallerierna; då viskade och
skrattade man, då frasade solfjädrar i koketta händer,
då virvlade puder och glänsande guldstoft, doftade
berusande parfymer, och dessemellan klingade
champagneglasen, som oavbrutet kringbjödos av lakejerna.
I det smala galleri som låg mellan vita salen och
vinterträdgården, hade greve Gimther makligt kastat sig
på en stol, med två redan tömda och ett ännu fullt
champagneglas bredvid sig på kaminfrisen och fröken
von Dienheims solfjäder i handen.
Hattenheim visade sig i dörren; han kastade en
hastig, spejande blick över den korta gången och gick
sedan hastigt direkt till Gtinther.
— Nå, Tjocker, för dig din längtan till mig? sade
Lehrbach, i det ban med en väldig pust sträckte ut
armarna; det är åter ett riktigt slavarbete i afton, och
jag känner knappt mina ben längre! Men sätt dig, min
gubbe, du skymmer ju utsikten för mig på den där
intressanta gruppen där borta, där den katolska förhör
den protestantiska biskopen i katekesen.
Hattenheim rörde sig icke. Han såg skarpt på
Lehrbach, liksom ville han skåda hans själs innersta djup.
Då han märkte att den unge mannen undvek hans blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
