Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 NATALY VON ESCHSTRUTH
dän avgjord sympati måste finnas för att åka tillsammans
i en släde.
Då Josefine teg, fortsatte Ange livligare:
— Det är utmärkt att vi fyra skola åka tillsammans
i vår släde; mamma önskar det, emedan hon icke anser
det passande att två unga människor timvis sitta ensamma
med varandra, fastän det är ett allmänt bruk. Har
du varit med om ett stort slädparti någon gång?
Josefine nekade.
— Med vem skall greve Lehrbach åka? frågade
hon plötsligt.
Ange skrattade sakta.
— Där ser man vad du ännu är främmande här,
du lilla narr. Greve Lehrbach! Tror du att hovets
enfant gåté, tillställaren av hela partiet, skulle åka
i sista släden? Antingen bryter prinsessan Sylvia
för hans skull åter mot all etikett och väljer honom till
sin kavaljer, eller också tröstar han sig med fröken von
Dienheim och gör som förra året, att, i stället för
att åka bakom hennes ’höghets släde, åka bredvid den.
Det kallar man sedan ett av hans genistreck och ropar
bravo. Men kom nu, mitt hjärta, där kommer just Henrik
med ljus. Jag vill söka fram några noter, och sedan gå vi
ned och musicera; d’0uchy spelar mycket bra fiol och
tycks längta att få återse dig.
Betjänten hade ställt den ’tända lampan på bordet
och sedan ljudlöst försvunnit. Ange öppnade ett
bokskåp och tog fram ’några nothäften.
— Vem är baron d’Ouchy egentligen, hans namn
låter så främmande! frågade Josefine tankfull.
— Han är en fransysk emigrant av aristokratisk
släkt, men mycket fattig. Han intresserar mig, fastän jag,
oavsett hans fotspel, finner honom föga intagande. Jag
tror han är ett av dessa stilla vatten i vilkas djup rasande
virvlar sjuda; hans öga visar det, där växlar eld och
is liksom aprilväder, och ögonbrynen tala om en
fanatism som kan gå över lik.
— Mig förekom han lika lugn och kall som vore
han en marmorstaty, sade fröken von Wetter.
Ett sällsamt uttryck lekte omkring comtessens mun.
— Alldeles riktigt, han är en beräknande karaktär,
kall ända in i hjärtat, passionerna speglas blott i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
