Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSLISA 139
sig Reimar helt lugnt för Josefine och dansade ut med
henne. Gunther såg förtretad efter honom och
väntade med korslagda armar. Men hans vän stannade
vid motsatta sidan av salen. Där pratade och
skrattade de båda, och sågo icke åt någon annan.
Gunther dansade med grevinnan Aosta och
försökte sedan åter sin lycka hos Gåslisa. Men... för
tusan!... Hattenheim dansar åter bort med henne
mitt för hans näsa och stannar sedan alldeles bredvid
prinsessan Sylvia. Hennes höghet nedlåter sig till att
tala med den lilla.
— Rider ni? frågade hon.
Och då Josefine bejakade frågan fortsatte hon:
— Det måste jag se! Ni kan välja ter en av mina
kampar och rida omkring i Tattersall!
Josefines ansikte strålade då hon svarade:
— Jag rider hellre i det fria, ers höghet, jag
behöver plats för min passion!
— Gott, Ilse och jag rida snart ut på en av våra
små utflykter, vill ni följa med då?
— Mycket gärna! sade Gåslisa förtjust.
— Nå — ni blir nog förvånad, ty det går genom
snår och träsk! Sylvia lade handen tungt på
Josefines axel. Om ni består eldprovet, skall jag ge er
betyg som mogen sportsman. Tills nu har jag icke
funnit någon, utom Ilse, som kan följa med prinsessan
Sylvia!
Hennes starkt upphettade ansikte uttryckte hån och
gäckeri, hon mönstrade Josefine närgånget och
nickade sedan vårdslöst åt henne. Prins Detlef kom nu och
bad att ännu en gång få dansa med fröken von Wetter.
Det var signalen för herr von Reuenstein, att han,
ordonnansofficeren, nu utan risk kunde visa lilla
Gåslisa sin beskyddande sinnesstämning. Han störtade
genast efter prinsen fram till henne och bad om en
extra tur. De andra herrarna följde hans exempel, ty
prinsens ofelbara hand hade hissat en ny flagga, och
på den prålade det ominösa namnet »Gåslisa», vars
bärarinna med ett slag blivit hovmannamässig.
Gunther stod bredvid Sylvia. Han var förstämd
och kunde icke riktigt behärska sig. Prinsessan
berättade för honom, att hennes kusin, arvprinsen av X,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
