Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 NATALY VON ESCHSTRUTH
besegrade partiet ger sedan en finare frukost, och ni,
greve, utbringar skålen för de segrande damerna. Det
är min privata hämnd för ert mätt-attentat!
— Bravo! En frukost!... Ostron och champagne!
jublade herrarne.
Därefter vändes hästarne i olika riktningarna och
Sylvia kommenderade:
— Ett... två ... Hurra — hopp! hopp!...
Som pilar stormande hästar i väg, och nästa
ögonblick voro de tre ryttarinnorna inne i skogen.
— Hör! ropade Sylvia tvärt, vi skola överlista
karlarna! Jag vet en genväg; om vi rida tvärs över
ängarna förbi tegelbruket, så inbespara vi minst tjugo
minuter! Längs den här stigen, tills skogen slutar där
borta!
— Utmärkt! ropade Ilse, ett härligt påhitt! Vi
måste vara där först, annars skall den onde taga oss!
I rasande tempo jagade hästarna framåt, och snart
låg det fria fältet, endast i bakgrunden avbrutet av
en trädgrupp och några röda tak framför dem.
— Där ligger tegelbruket! Alltid rida i den
riktningen ! — ett dike, barn!. .. hopp! hopp!.. .
Hindret togs och i vild flykt stormade man vidare.
De röda taken kommo allt närmare.
— Åt höger! skrek Sylvia, genom fruktallén och
Över ängarna där — det höga trädet där borta är
jägmästareken, sedan ha vi knappt fem minuter till
målet!
•-»- Vi ha ett betydligt försprång, ers höghet! sade
Josefine jublande.
— Äro minst tolv å femton minuter före där än
skapelsens herrar! tillade Ilse.
Nästan ljudlöst susade hästarna över ängen,
prinsessan Sylvia två eller tre hästlängder i förväg.
Plötsligt skrek hon:
— Halt!... tillbaka!... vi komma på sumpig
mark!
Vatten sprutade upp omkring hovarna på hennes
häst, de båda framfötterna sjönko djupt ned i
marken. Med övermänsklig styrka ryckte Sylvia tillbaka
hästen.
— Fördömda pöl! må f»n taga dig! så, Cesar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
