Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 NATALY VON ESCHSTRUTH
— Pardon, mitt herrskap! inföll Hattenheim lugnt,
för tillfället vacklar segern ännu mellan två ess! De
här korten sticka varandra och för att konstatera den
slutliga segern måste vännen Giinther och jag ännu
en gång dyka ned i ödets hemlighetsfulla urna! Får
jag be, ers höghet. Jag hoppas att denna sköna hand
också andra gången bjuder mig lyckan!
Han drog.
— Klöver tia... O ve, då är det nog mycken
utsikt att överträffa mig.
Giintherc smala fingrar sökte länge bland korten,
men slutligen drog han.
— Hjärter kungl... Eureka!
Det låg en egendomlig klang i den unge officerens
röst, €11 öppen tillfredsställelse i det skratt med
vilket han visade Reimar kortet. Och han betonade
särskilt ordet »hjärter kung», vilket dock ingen utom
Hattenheim märkte.
— Jag rymmer fältet! sVarade denne med en
axelryckning, och jag finner att du har tur i kortspel —
utan avund, gamle vän, ty ordspråket ger en mycket
skön tröst åt dem, som ha otur i spel!
Hattenheim sade det skämtande, utan minsta
skärpa, men Giinther bet sig i läppen och prinsessan Sylvia
sade sakta skrattande:
— Ni vill väl icke låta oss tro, herr von
Hattenheim, att Fortunatus har otur i kärlek?
— Tjocker, småle icke så hemlighetsfullt, det
komprometterar mig ju! ropade Lehrbach med ett försök
att skämta.
Men Reimar vaggade huvudet, såg
små-mysande på vännen och sade ogenerat:
— I allmänhet visserligen icke, ers höghet!
— Men i särskilda fall? frågade prinsessan
långsamt med en obestämbar blick i Gtmthers ögon.
Innan Hattenheim hann svara lutade Lehrbach
med en djup bugning sina läppar så nära som
möjligt intill Sylvias öra och sade hastigt och dämpat:
.— Endast i särskilda fall har jag otur, ers
höghet, och bryter i stället för rosor — lagerkvistar!
Sylvia smålog belåten. Hon hade egentligen icke väntat
det svaret, därför kom det så mycket lämpligare. Frö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
