Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 NATALY VON ESCHSTRUTH
så att hon grät, då hon fick höra att »landsplågan» hade
hemsökt residenset och hon ropade livligt:
— Det är briljant, Fortunatus, Vad ni skaffar oss
många roligheter den här vintern. Och då jag såg er
komma med äpplelasset tänkte jag genast på pastorns,
de ungarna ha ju ett så otroligt komiskt utseende!
Till och med hertiginnan-modern beslöt att deri
aftonen gå på teatern för att in natura betrakta
modellerna till de grevliga skisserna, och Sylvia
tillfogade:
— Då kan man således en gång ha roligt under
»Josef i Egypten»! Det är egentligen en ganska
opassande barnföreställning, men en lycka för Vår
komiker, vilken bestämt ick© kunde bestå konkurrensen med
linhuvudena! i
Aldrig hade uppmärksamheten i operahuset varit
så delad som den aftonen. Allas ögon riktades på greve
Lehrbachs loge där han, strålande glad, redan fem
minuter före operans början, visade sig omgiven av sina
små stojande gäster. Grethen hade förlägen dragit sig
tillbaka till Lattdorfs och Josefine, vilka försiktigtvis
tagit plats i logen bredvid. De små voro oförtrutet
glada och livade, därtill rentvättade och kammade —
så länge det varade! Men den praktfulla salongen,
alla människorna, ljusen och slutligen musiken
tycktes i början göra ett något förlamande intryck på de
små själarna. Gunther kände sig nästan besviken då
han såg hur högtidligt allvarliga hans drabanter sutto
där med hopknäppta händer. Först då han lät dem
ana att han hade en konfektpåse i bakgrunden, kom
den vanliga elektriciteten i de små benen och
armarna.
Renatchen, den fräckaste av dem, vande sig allra
först vid den nya situationen och började hög£ kritisera
publiken, nicka åt folket nere på parkett och helt
förtroligt göra de skönaste grimaser åt dem, naturligtvis
till allmän munterhet. Och då prinsessan Sylvia
oavbrutet riktade sin kikare på Lehrbachs loge och
Renatchen blev uppmärksam därpå genom Gimthers
hälsning och gester, då satte den lilla damen de små hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
