Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 189
kade bedrövad på huvudet. Det är förbi, herr von
Hat-tenheim l
— Tiden och människorna förändras! Jag
åter-Kommer nu till mitt första tema. Kan Lehrbach någonsin
uppfostras till en man, till en förträfflig karaktär, så air
det endast och allenast genom sorg och bekymmer. Och
detta bekymmer och denna h]ärtesorg ha redan helt
sakta och omärkligt lagt sin hand på hans skuldra l
Greve Giinther älskar er, fröken Josefine, och den här
gången icke blott med ord!
Ett lätt utrop smög sig över hennes läppar, hon
stirrade på honom som. i en dröm.
— Han älskar mig!...
— Länge har segern vacklat, fortfor Reimar
hastigt och såg ned; först var det fåfänga, som ville fira
sin triumf över salongernas prydnad; sedan var det
egensinne, som önskade segra medelst skönhetens
privilegium, avundsjuka på mig, som vågade korsa hans
väg; och nu äntligen har det blivit den heta, passionerade
kärleken, som visserligen ännu trotsigt kämpar med
sig själv, men likväl är det enda som någonsin firar
seger i hans hjärta. Den eld, med vilken han ville
leka, har gripit honom själv och flammar nu som en
renande offereld i hans själ. Att nu vårda och
underblåsa denna flamma, sä att den må bringa lycka och
välsignelse, det är bådas vår heliga plikt, fröken Josefine,
ty luttrar denna kärlek icke hans hjärta, då blir greve
Giinther aldrig någonsin en annan. Men ännu älskar
han er icke så, som han bör älska er, såsom ett villkor
för er ömsesidiga lycka, ty ännu är det passion, ännu
är det alltjämt en strid med trots och fåfänga!
Hjärtesor-gen har ännu blott lindrigt berört hans hjärta, men den
måste föra honom ut i stormen, som antingen knäcker
den svaga plantan eller gör den till en kraftig stam.
Ännu får ’han icke segra, fröken Josefine, ännu icke,
och om ni sant och verkligt älskar greve Giinther, så
dölj det för honom, till ert eget och hans väl! Ni har
hans hjärta i er hand, luttra det, förvandla det till
äkta guld! Vad än hans ögon och ord må säga er, så
låt icke beveka er av dem. Betänk, att er köld och
likgiltighet är det starkaste vapen ni äger! Giinther ar
svartsjuk på mig, när denna hans inbillning, gör allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
