Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 193
Andromedas dagar och ofta bestå en hetare dust på andens
slagfält än den forne konungasonen, vilken endast
behövde slå ihjäl en lindorm för att tillkämpa sig den
älskade, vid klippan fängslade jungfrun!
Josefine frågade småleende:
— Och mot vem kämpa nu för tiden riddarna utan
fruktan och tadel?
— Mot samvetet!...
Orden frampressades mellan tänderna. Det
bleka ansiktet som böjdes ned mot henne,
bar spår av en häftig själskamp. Ett nästan grymt
hårt drag låg omkring de tunna läpparna.
— Forntidens hjälte hade en motståndare av kött
och ben framför sig, vilken kunde sträckas till marken
med en stark arm, ett skarpt svärd och ett modigt
sinne; då var det en kamp på liv och död, seger eller
undergång! En sådan tvekamp är en berusande, en
poetisk lycka, fröken Josefine, den är det enda goda i den
gamla goda tiden: Men i dag är det icke något
förskräckligt odjur, som tränger sig emellan två människor, det
är ett glittrande spöke med glödande ögon och leende
ansikte, en demonisk kvinna med upplyftat
ymnighets-horn, det är guide t, vars skimrande pansar medelst
förtrollning är skyddat mot hugg; och slag!
— Men kan man icke tillkämpa sig guld? frågade
den unga flickan med en nästan ängslig blick på hans
panna, som var pturpurröid av sinnesrörelse. Vartill
tjänar arbetet i världen, om det icke är det symboliska
svärd som tvingar drakarna, guld och silver, ned i
stoftet?
Leon d’Ouchy skrattade hårt och bittert, i hans
mörka ögon blixtrade en vild beslutsamhet.
— Vet ni vad det vill säga att med egna händer
förtjäna sitt bröd? Svärdet ’arbete’ är trubbigt och
tungt som bly; det segrar icke med ett slag, utan fordrar
ett helt människoliv for att svingas i rastlös, mödosam
kamp, det begär till lön för sina tjänster mannens
ungdom och kraft! Men vad tjänar triumfen till då man har
vita lockar? Livets ungdomslust och kärleken äro borta,
hjärtat har blivit trampat i stoftet, för att handen efter
långa, långa år — kanske! — får gripa en liten påse
guld! Vid himlen, ett vapen som dricker sin kämpes
G. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
