Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSLISA 107
Ängslan och jubel hoppressade hennes bröst, hon stod
mitt i en skummande virvel och lyssnade bedövad till
den brusande klangen.
Då tystnade musiken och Ilse steg upp och ropade
på henne.
— Fröken Josefine, ert svar! nästan flämtade
d’Ouchy fram.
Leende och full av lyckligt förtroende såg
hon på honom, nickade och lade sin hand på hans
arm. Hon såg icke den verkan detta svar hade på
honom, ty hon skyndade hastigt mot konsertsalen för
att höra prinsessan Sylvia sjunga de båda slutsånger
hon lovat. Hon följde med den brokiga människofloden,
och greve Giinther trädde till hennes sida och berättade,
att han hade fått tillåtelse av grevinnan Lattdorf att
vara en stum medlem vid musikaftnarna, så att han
nu oftare skulle hemsöka villa Carolina.
Sylvia sjöng, men på Karl Theodors panna låg ett
moln som man icke märkt där förut; han tycktes ha
blivit något missmodig ända sedan Sylvia hade berättat
honom om kapplöpningen.
Andlös lyssnade mängden, men i vinterträdgården
satt Léon d’0uchy med huvudet stött i händerna och
stirrade med brinnande ögon framför sig. I hans själ
jublade det liksom av vilda zigenarvisor, klingade det
liksom det röda guldet på Almiacitas bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
