- Project Runeberg -  Gåslisa /
227

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÄSLISA 227

TJUGUFÖRSTA KAPITLET.

Underrättelsen om hans excellens sjukdom jämte
egendomliga rykten angående hertigens befallning att
inställa alla efterforskningar flögo på stormvingar genom
stad och land och ryckte med trollmakt de hycklande
maskerna från de flesta medlemmars i societeten
ansikten.

Också till villa Carolina hittade dessa rykten väg,
och de gjorde Josefine förtvivlat uppskakad. Inga tårar
fuktade det bleka ansiktet, men de små händerna knötos
i harmfull förbittring.

Den gamle ärevördige greven en tjuv? Detta ädla,
silveromkransade huvud med de milda, trötta ögonen
och det melankoliska leendet skulle ha hyst brottsliga
tankar bakom pannan? Förr kunde hon tro att solen
skulle stiga ned för att släpa sin härlighets diadem
i smuts och damm! De sakkunniga finge säga vad de
ville; Josef ines tro på den olycklige gamle mannens
rättskaffenhet var större än modern vetenskaps mest
slående bevis.

Alldeles ensam, övergiven och hjälplös ligger han
på sitt plågoläger!

Vem är hos honom? — Det vet man icke, man
förmodar hans trogne kammartjänare, och kanske hans son!

Hur kunna dessa vårda en så svårt sjuk?

Grevens hö>gra sida är fullständigt förlamad, han
kan till och med icke tala. Har då ingen av alla de
damer, som så utmärkt roade sig på hans excellens
alla fester, icke skyndat dit för att med mjuka, lätta
händer vårda honom?

Ingen enda. Hur skulle man våga det? Huset var
ju i bann, man vände bort huvudet då man for förbi.
Och så skulle man uppträda som trofast väninna och
sjuksköterska hos denne »tvetydige hedersman?» En
sådan missaktning för äller högsta onåd hade ju varit
riktigt upprörande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:52:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaslisa/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free