Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 241
förhemliga för mig hela storleken av sin välgärning.
Men den blir i alla fall en livslång skuld som jag icke
kan avbetala. Det är väl självklart att hertiginnan
endast genom Josefine har fått reda på allt.
Hattenheim lade handen på Gilnthers axel.
— Ser du, jag sade ju alltid, att lyckan icke har
sagt sitt sista ord till dig! Den ångrar redan att ha
behandlat sin älskling så illa och bemödar sig nu att
genom ädla människors godhet av alla krafter jämna
den nya levnadsvägen.
Gunther såg dyster upp på honom.
— Jag har lärt känna lyckans nyckfullhet,
Rei-mar, och litar icke längre på henne. Jag vill stå på
egna fötter. Ju mödosammare min väg är, desto större
bli triumfen att nå målet. Tror du icke att jag har
hört de rykten som cirkulera om mig? Man bråkar sin
hjärna med vad det skall bli av den obetydlige, ytlige
Lehrbach, som med nöd och pina tog officersexamen!
Konstberidare kanske — säger man hånande — ty i
sadeln förstår han utmärkt sin sak! Tycker du icke,
Reinz, att det vore ett värdigt slut på iyckobarnets
glänsande karriär? — Men jag skall bevisa att man
också kan förvärva sig andra lagrar än sådana som
manegen bjuder! Och skulle ett underverk ske och
jag återfå min ställnings, min rikedoms och mitt
rättfärdigade namns förlorade paradis, skulle jag dock icke
prisa det som en lycka och icke taga det i besittning.
Jag skulle stolt och trotsig fortsätta på den inslagna
Vägen för att visa människorna att den obetydlige greve
Lehrbach också av egen kraft kan förvärva sig en
ställning i världen utan att stranda på en cirkus.
— Må Gud låta det lyckas för dig, Gunther, och
skänka dig den uthållighet som är nödvändig för ett
sådant liv fullt av arbete, försakelse och förödmjukelse!
Jag fruktar att kontrasten blir svår, ty du känner icke
fattigdomens förbannelse, du har ända hittills sett ned
på människorna från ovan och vet icke hur det
kännes att underordna sig dem. Jag tänkte just nyss om
det icke vore en välsignelse för dig att nu vara
förlovad med prinsessan Sylvia! Hur annorlunda skulle
tärningarna då ha fallit!
Reimars forskande blick tycktes vid dessa sista
G. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
