Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 NATALY VON ESCHSTRUTH
på fjorton dagar eller tre Veckor för att kontrollera
något på nybyggnaden, som redan Var påbörjad av
gamle greve Lehrbach.
— Och i framtiden skall du alltjämt bo på ditt
fädernegods?
Reimar nickade.
— Arrendet aV Hattenheim och Laubsdorf utlöper
nästa år. Jag skall sedan försöka odla min torva själv
och jag tror nog, kära Ange, att jag skall känna
ensamheten mer än du, som har så mycken förströelse
i stora Världen. Hos mig är det mycket stilla och
ensligt; jag skall sitta fullkomligt solo på mitt grå
strandslott och min enda glädje skall vara att få brev
från mina avlägsna vänner. Men bättre så än gå
omkring som en eremit i detta brokiga liv. Jag är en
underlig sälle, passar icke bland människorna och skall
icke heller saknas aV dem —
— Jo, Reimar! Jag skall mycket och dagligen
sakna dig! Ange räckte honom hjärtligt handen. Och
jag skall först riktigt genom förlusten känna vilken kär
och trofast vän du varit för mig!
— En rättskaffens vän, Ånge, en rättskaffens!
stammade han med en mörk rodnad på pannan, och
ovillkorligt smög hans blick till comtessens skrivbord. Men
dagboken låg där icke längre, han hade för övrigt icke
sett den sedan den där balaftonen. — —
Han visste ju också nu mot vilken man hans
kusin sökte skydd hos honom, vem som med giftiga
melodier hotade att snärja hennes själ och vilkens
kärlek kände varken rätt, lag eller makt! Och han
rätade ovillkorligt upp sig till sin fulla, ståtliga längd,
sträckte de kraftiga armarna och kastade huvudet
bakåt.
— Var lugn, kära Ange, här står en som är
rättskaffens och som skall skydda dig mot varje Zampa!
Han började också tala om baron d’Ouchy och
meddelade sin kusin att hans efterforskningar tyvärr
icke fört till minsta resultat.
Den unge diplomatens onkel hade verkligen dött
i Bretagne, fastän han hade levat i sådana
anspråkslösa förhållanden, att en stor kvarlåtenskap var trolig.
Men det är ju ofta fallet med inpiskade girigbukar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
