Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 NATALY VON ESCHSTRUTH
tröst för tant Renate och onkel Bernd, vilka känna sig
mycket ensamma och övergivna nu på Gross-Staufien.
I synnerhet sedan hans excellens flyttat till det unga
paret, där två små barnbarn, ovanligt sköna och
älskliga, stråla som solsken i hans levnads höst.
På gamla dagar blir tant Renate ofta otålig och
kan knappt lugna sig till dess majvindarna fläkta och
den första grönskan sticker fram ur jorden. Då åker
hon i den gula schäsen varje dag till Lehrbach där hon
av hjärtans lust låter skura, sopa och bänka. När
sedan solen strömmar in genom de öppna fönstren, då
komma också flyttfåglarna snart och de käraste av
alla äro ju de, som slå sig ned på Lehrbach.
— Gå bara på! säger onkel Bernd och gnuggar
belåten händerna, gör det riktigt fint, lilla mutter, så
att vi få behålla dem länge här, de desertera ju alltid
alldeles för fort härifrån! ... ha knappt vilat sig här
några månader förrän Giinther redan låter blåsa till
reträtt!
Och baron pustade ut ett par väldiga rökmoln
och gick fyra veckor i förväg varje dag i skogen för
att skjuta en »välkomststek».
För några år sedan gick jag genom kungliga
konstakademiens utställning. Bland de många mästerverk
som där fängslade min uppmärksamhet fanns en tavla
som alltid hade en tät skara åskådare framför sig.
Den var ganska stor och ämnet lika egendomligt som
utförandet. På en stor hög med hö, alldeles bredvid
landsvägen, låg en ung flicka vaktande gäss, som i
humoristiska ställningar omgåvo henne; en grå
buldan-säck omhöljde hennes gestalt, gyllene solljus
strömmade ned över det blonda huvudet med det ljuva,
älskliga ansiktet.
— Aha! greve Lehrbach! ljöd en klar mansröst
bakom mig; superbt, alldeles mästerligt!.., Och så
slående likt! Den blonda skönheten är nämligen hans
hustru, vilken man ju finner på hans flesta tavlor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
