I chiffonierens minsta låda, där, du vet,
Man souvenirer gömmer halft i hemlighet,
Jag öppnade i dag en liten ask, en rund,
Och upp därur ett barndomsminne sprang på stund.

Julafton var det. Makalöst på många vis.
Nyss blifvet lugnt och kallt, vi hade par tums is;
Lik nypoleradt stål långs hela sjön han sken;
Och sådant rimfrostglitter på den minsta gren!

Det led mot kväll. Gud Faders eget mästarstift
Begynner rita upp sin sagolika skrift:
Nymånens stora guldbokstaf vid skogens bryn
Och stjärnerunor, efter hand, kring hela skyn.