Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid stora barnaflockens hejdlöst flinka spräng
det tonade, du vet, ur isen trolsk en sång,
som klang tillsammans med en outtömlig skatt
af gälla fröjderop och sällsynt käcka skratt.
Just när som bäst vår yra inga gränser fann,
en af oss träffar på en gammal drucken man,
som redlös på sin kälke halfvägs låg och satt
och, fast förgäfves, sökte fånga upp sin hatt.
Han höjde dessa dofva, meningslösa rop,
som alltid alstra skratt i tanklös barnahop;
vi kände honom godt; från stan på väg han var
och hade väl en fjärdingsväg till hemmet kvar.
Den stackarn — och med knän så veka som en deg —
hur på en sådan is ens taga steg för steg!
En stund ännu, och mannen hade somnat in,
kanske för alltid, bredvid juleforan sin.
När det pikanta uti saken dunstat bort,
de allra flesta bland oss gjorde vägen kort
till hemmen, ledda utaf brasors vackra sken;
ned måneskäran gått och kväll’n vardt skum och sen.
Nu lades råd inom en liten sluten tropp,
om ej man borde sätta mannen kapprak opp
bland kälkens påsar och se’n låta skjutsen gå,
till dess att stugutröskeln hans man stötte på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
