Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om fly tt n in gs-fenomen er na inom djiirverlden i allmänhet och
hos foglarna isynnerhet.
Bland de fenomener, som här nedan utgöra föremål för en kort
framställning, förekommer åtminstone ett, som af ålder ådragit sig ej
blott forskarens uppmärksamhet utan äfven en och hvarjes, som har
sinnet öppet för naturföreteelser. Och detta är den, för så vidt jag
vet, ännu alltjemt olösta gåta, som till det väsendtligaste döljer sig
uti det bekanta talesättet: foglamas flyttningar eller foglarnas
migrationer. Frågan framstår så mycket mer tilltalande, som hon
gäller våra älsklingar framför så mången annan djurform. Hon
handlar om dessa luftiga, bevingade väsen, hvilka, särskilrlt för oss
nordbor i så många afseenden ega ett obeskrifligt högt värde. Det är
foglarna, som genom sina smakfulla rörelser såväl i det blå som i
det gröna och på vattnet, som med sitt raska kvitter, sina
klangfulla drillar, sina smäktande toner, sina behagliga former och ofta
lysande färger, sitt kärleksfulla samlif, sin varma omsorg och ömhet
för de späda, sin beundransvärda konstflit djupt fängsla äfven
dennes öga och öra, som för öfrigt tilläfventyrs kan vara bra nog sluten
för sin omgifuing.
Hvem helsar ej med synbar glädje svalan likasom gladan, då
dessa på stilla vingar framkretsa i vårdagens skära luftbaf! Hvem
kelsar ej under innerlig fröjd både dessa ocb hundratals andra
sam-slägtingar, då han finner dem ändthgen hafva återvändt till vår
sommarljusa nord! Gularlan på ängen, gullgul som den nyss
utslagna smörblomman; svanen, mjellhvit som skummet på den lösta
höljan; lärkans tirili der hon likasom hänger som en lefvande klocka
under skyn; näktergalens oefterhärmliga toner; trastens klagan,
duf-vans suck i skogen: allt, allt gjuter nytt lif uti våra genom vmterns
mörker och köld likasom isade ådror. Med eller mot vår vilja rifva
foglarna oss med sig under jubel och sång. Vi kunna ej motstå
det stora skådespel, som vårdagen förer med sig, då ändthgen den
tidpunkt inträdt, under hvilken knappt en enda vrå kan uppsökas,
dit fogelns stämma ej ljuder. Men så kommer hösten och nedfäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
