Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gälöppningarna och anus. J. Steenstbup har härpå, år 1873, gjort
mig uppmärksam; och genom derefter gjorda iakttagelser, har jag
funnit hans uppgift till fyllest bekräftad. Sedan år 1872 har
jag-begagnat en med kolja och amiau fisk agnad ålkupa för att medelst
denna fånga Pilål, hvilket ej en gång utaf 20 misslyckats. Oftast
har på så sätt erhållits 4 å 10 stycken, 2—4 timmar efter att
kupan utlagts på 22—25 famnars djup i Gåsöfjärden; men der
erhöll jag i medlet af Juli 1877, uti en enda kupa, på en gång 55
stycken, samt eljest ofta 15—25 styckeu, hvilket hör vara tillräckligt
för att visa hans talrikhet och haus förmåga att hastigt känna
närvaron af sin älsklingsrätt, döda fiskar. Men Pilålen är kanske mest
derför afskydd, att han inom kort förtär köttet af drunknade
personel’, hvilket vämjeliga förhållande man, ty värr ej så sällan, får
erfara, då öfverfalls-väder kullkastar mindre båtar, och personer
dervid omkomma. Pilålens slemafsöndring är så stark, att man
derom fått en likväl öfverdrifven sägen, så lydande: „Lägges en
Pilål uti en i vattnet nersänkt båt, så förvandlar han detta inom
kort till slem.“ Visst är det, att om man lägger ett dussin Pilålar
uti en halja med ett par kubikfot vatten, så finnes deri inom kort
så mycket slem, att, ifall man tar tag uti detta, en stor del låter
lyfta sig högt i vädret. Detta egendomliga slem hestår af otaliga sega,
silkeslika trådar, som, i likhet med spindelns, låta utdraga sig ur de
å ömse sidor af buken under huden liggande,
gulhvitaktigaperlband-lika afsöndringsorganerna. Såsom i någon mån än mer upplysande
om den mängd af slem, som han uuder fångenskap afsöndrar, torde
följande höra anföras. Den 26 Juli 1861, då jag uppehöll mig på
Christineberg vid Gullmarn, hade jag 30 Pilålar i en halja, på hvilka
inom loppet af en timma tre ambar vatten ombyttes; men
alltsammans „förvandlades till ett segt, i långa trådar utdraghart slem.“
Under sådana förhållanden har jag ej kunnat hålla Pilålen vid lif
mer än högst 12 timmar.
Ar 1856 sade mig eu kunnig fiskare på Klädesholmen: „Ju
hårdare vintern är, desto mer nalkar sig Pilålen grundare vatten.
Han tar då sin Kösta, det är skidhus, med sig. Denna utgöres af en
likasom väfd massa af omkring en aln i fyrkant, och består af slem
och lera.“ Delar af sådana ,,Köstor“, har jag ofta erhållit i
botten-skrapan; och backe-fiskare ha i allmänhet god reda på dessa ,,köstor“,
som ofta följa med, då de dra sina hackor.
Då Pilålen nyss fångats, förråder han en stor liflighet och rör
sig likasom ålen; och fattar man tag i honom, erfar man den ej
obetydliga kraft, som han förmår att utveckla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
