Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nekar med hänsyn till sin framskridna ålder; men de äro
envisa i sin anhållan och tillägga jemväl, att
handelsmannen Jacob Sahlgren lofvat ”vara honom följaktig och
efter möjeligheten honom assistera”. Då gifver han efter
och åtager sig uppdraget.
Men den 2 derpå följande December begära sagde
deputerade åter företräde inför magistraten och utlåta sig
dervid, att justitieborgmästaren Ekman för påkommen
sjuklighet förklarat sig icke kunna resa, samt att de derför
i hans ställe till riksdagsman utsett handelsmannen Lorentz
Bagge. ”Derpå” heter det i protokollet, ”förestäldes dem,
att såväl här som på andra ställen alltid varit brukligt att
en magistratsperson rest i sådana angelägenheter”; och för
att åstadkomma nödig rättelse i deras omtalade åtgärd,
besluter magistraten att kalla borgerskapet.
Den 7 December inställer sig detta. Magistraten
tillkännagifver, att borgmästaren Ekman aflidit, och
uppmanar borgerskapet att i hans ställe utvälja en
riksdagsman, ”alldenstund alltid varit brukligt, att en
magistratsperson varit tillstädes vid sådana tillfällen att bevaka stadens
rättigheter och fördelar”.
Handelsmannen Clas Habicht begär ordet. ”Vi vilja
icke hafva”, säger han, ”någon mer herredagsman än Jacob
Sahlgren, så mycket heldre som den kongl. publicationen
icke nämner mer än en herredagsman från de större
städerna; och drager borgerskapet för öfrigt till magistraten
det förtroende, att Herr Sahlgren med extracter af
privilegierna i nödiga stycken försedd blifver”.
Med honom förena sig de öfrige borgarne enhälligt.
Sahlgren är sjelf närvarande och förklarar sig icke hafva
något emot att fara ensam; och utan vidare invändning
låter magistraten härvid bero.
I nära sammanhang med denna borgerskapets hållning
stå också visse af dess vid 1720 års riksdag insinuerade
besvärspunkter. I en af desse begär det, ”att vid alle
borgerskapets taxeringar så i gemen som i synnerhet af
bakugnspenningar, kontributioner och sammanskott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
