Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till en början upplästes ärendet rörande protokoll
och handlingar; hvarefter Drake framträdde och tillsporde
det församlade borgerskapet, ”om eller hvilken af dem vid
förra sammankomsten utsagt de orden ”nu och framgent”?
Kommissarien Johan Busck — en man, som vanligen
ställes först i raden bland dem af borgerskapet, hvilka
såsom närvarande vid allmänna rådstugorna antecknas i
protokollet — svarade med att fråga Drake, ”hvars
fullmagt och auctoritet han hade, att skrifva och tala som på
hela borgerskapets vägnar samt göra förfrågningar, som
honom icke tillkomme, uti en sak som af hela
borgerskapet vore beslutad, jemväl ock, hvem som gjort honom
till borgerskapets eller stadens förmyndare”.
Härtill svarade Drake ingenting, utan lemnades ordet
åt en högeligen ansedd man, manufakturisten And. Damm,
som förklarade, att enligt hans mening, borgerskapet
uppdragit arrendet af bruket och ängarna åt magistraten
”alldeles på samma vilkor som de förre arrendatorerne dem
innehade och således, hvad tiden angår, på trenne år”.
I en svårare och mindre angenäm ställning än den,
i hvilken magistraten, synnerligen efter detta yttrande,
måste känna sig försatt, torde en styrelse med aktning
för sig sjelf näppeligen kunna råka. Väl påstod
murmästaren Rancke, att han hört en namngifven
handtverkare yttra de der orden ”nu och framgent” och erbjöd
sig att ”besvärja” sanningen af sin utsago; men ingen
annan instämde med honom, och hans erbjudna
vitnesmål torde blott hafva gjort saken sjukare. Magistraten
kände sig icke ega annan utväg än att genom
justitieborgmästaren Svedmark göra den från ekonomisk
synpunkt för magistraten sjelf ganska menliga och från
språklig synpunkt omöjliga förklaringen, att magistraten icke
fattat orden ”nu och framgent” betyda något annat än
på oviss tid; huru lång eller kort borgerskapet under
möjligen inträffande omständigheter kunde vilja göra den.
Med denna förklaring, genom hvilken magistraten i
sjelfva verket lemnat sig på nåd och onåd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
