Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Hr Commissarien Selle utlät sig, det Drake talar mera
än han kan försvara, och borde plikta derför, att han
griper Hr Gunnarsson an”.
Redan af detta lilla ordbyte torde kunna gissas, att
icke ens i fråga om deputeradevalen strid mellan
borgerskapets olika klasser kunde undvikas. Här var dock
platsernas lika delning en öfverenskommen och stadgad sak;
striden kom derför att uteslutande vända sig om de
personer, hvilka inom de olika klasserna skulle anses värdiga
förtroendet. Och att en särdeles häftig strid skulle
uppblossa, då Drakes anhängare sökte att öka hans betydelse
och inflytande genom att invälja honom bland de
deputerade, torde icke vara svårt att förstå.
Innan vi gå att meddela ett och annat drag från
sistberörde ”valstrid”, anse vi oss böra anföra ett bland många
exempel på den ställning, hvilken deputerade, icke minst
genom Drakes åtgörande, intogo till stadens borgerskap.
Den 23 Januari 1742 var borgerskapet samladt inför
magistraten för behandling af åtskilliga ärenden. Knappt
hade det första af dessa hunnit affärdas, förrän Drake
begärde uppläsning af protokollet för den dag, då taxeringen
förehafts. Detta skedde. Åter tog Drake till ordet och
anmärkte först några förbiseenden i det upplästa
protokollet, samt derefter det klandervärda förhållandet, att
borgerskapets deputerade icke före den nu påbörjade
taxeringen vårdat sig om att låta indrifva utestående
restantier. ”Det heter”, sade han, ”att i borgerskapets kassa
icke finnes några penningar. Men jag vågar erinra, att
enligt Göteborgs stads räkenskapsbok af år 1739, fol. 1461,
finnas för åren 1714, 1731—3 och 1735—8, obetalde
restantier till ett belopp af 3,000 och några hundra daler,
och jag yrkar, att dessa måtte varda uttagne, innan nu
förestående taxering försiggår. Detta bör så mycket hellre
ske, som de innestå mest hos förmöget folk, hvilka godt
hafva råd att betala. Sjelf resterar jag med 62 dlr s:mt
för år 1740; men jag betalar dem icke förr än de andre
betalt sina rester, så framt icke lofliga borgerskapet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
