Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsäga stadsfiskalen att tilltala de deputerade, ”som utan att
i underdånighet afbida H. K. M:ts allernådigste vidare
utslag, ensidigt, emot deras principalers vilja, hafva sig så
dristigt understått att sådant oråd företaga”; och förklarar
han slutligen, det han ”för sin del icke skulle underlåta att
på högvederbörlig ort andraga allt det, som kan tjena till
slik oredas och oväsendes hämmande och förtagande”.
Magistraten går ”nu på stunden” i författning om
befallningens fullgörande och utfärdar en kungörelse, hvaruti
deputerades anslag förklaras förbjudet och kraftlöst, dess
nedtagande påbjudes och ”alla vederbörande antydas och
förmanas sig derefter i ingen måtto rätta”. Och då
borgerskapets deputerade, helt obekymrade, en stund senare
på begäran erhålla företräde hos magistraten och anhålla,
att de, i anledning af sitt anslag om den tillernade
auktionen, måtte följande dagen inför sittande magistrat eller
ock i närvaro af en eller flera dess medlemmar få sådan
verkställa, hänvisar magistraten dem till sitt redan
meddelade beslut om anslagens nedtagande m. m., afslår deras
begäran att få protokollen vid tvenne föregående
företräden ”i deras närvaro censurerade” och affärdar dem
ganska kärft.
Om det nu var af öfvertygelse om ”principalernas
vilje” eller af visshet om sin befogenhet i alla fall —
säkert är, att deputerade icke läto skrämma sig af hvarken
magistratens kärfhet eller landshöfdingens hotelser. Den
vanmagt, som kännetecknar hela rikets styrelse under
ifrågavarande tid, egde sin fulla motsvarighet i de
underordnade sfererna. Man vet knapt hvad man skall säga, då
man efter inhemtandet af de förberörda myndigheternas
om än ovisa så dock i laglig ordning meddelade beslut,
i borgerskapets äldstes den 15 Maj s. å. hållna protokoll
läser följande:[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
