Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättvist slut befordra de angelägenheter, som honom
isynnerhet på stadens vägnar anförtrodde blifva, och städerna
bestå af borgerskap och magistrat tillika, hvaruti ingen
separation får tillåtas, så kan mycken oreda och vidlyftighet
deraf existera, om borgerskapet i en stad utan föregången
kommunikation med magistraten och vunnit bifall, finge
ingifva sina riksdagsbesvär, hvilka dessförinnan äro eller
böra anses såsom ofullkomliga och således icke böra
emottagas.” ”En stor del af ståndet” biföll denna mening. Och
så beslöts omsider, att ”Göteborgsfullmägtige skulle
uppvisa postulaterna i ståndets deputation öfver allmänna
besvären, och i det längsta vänta med deras formeliga
uppsättande och inlefvererande till dess magistratens
påminnelser kunde inkomma; och att reservation kunde förut
göras i urskilningsdeputationen, på det fatalierna icke måtte
gå förlorade.”
Postulaterna blefvo verkligen ingifna till sistnämda
deputation, i hvars ”visare” de återfinnas under N:o
546—582. Något deputationens utlåtande deröfver hafva vi
deremot fruktlöst efterspanat. Man torde dock knappt
kunna hysa olika meningar om det sätt, på hvilket
borgerskapets anklagelser mot sin magistrat skulle uppfattas af
ett stånd, som vid detta tillfälle till ungefär två tredjedelar
bestod af magistratspersoner.
Emellertid väckte underrättelsen om Göteborgs
borgerskaps nya och djerfva principalatskraf icke ringa
uppseende inom riksdagen, der hattarnes öfvermagt då var
gifven, och der ”den 1743 utkläckta principalatsstyggelsen”[1]
visserligen icke numera kunde påräkna sympati. Den någon
tid tveksamma stämningen i fråga om det berättigade i
hufvudmannalärans anspråk, hade redan gifvit vika för
insigten om de praktiska faror, dess följdriktiga
godkännande skulle föra med sig, och ständerna voro fullt på
det klara med hvad i detta stycke måste tillhöra deras
frid. Det svar borgerskapet i Göteborg af dem erhöll å
sitt yrkande på riksdagsmännens redovisnings- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
