Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK INLEDNING 19
rit.. Den lifaktighet, som under hans inspektorstid
utmärkte Göteborgs nation, får kanske delvis tillskrifvas
— hans fru. Gustaf Fredrik Gyllenborg, som 1748 blei
student i Lund och rektor illustris der 1750, har i »Mitt
lefverne 1731—1775» lemnat en skildring från sin
studenttid i Lund. Vi meddela derur: »Efter fulländadt
storverk (disputation) gaf iag mig tid att oftare än tillförene
nytjia de behagliga sällskaper, som i de flesta af
profesSorernas hus mig tillbödos, där man undfägnades med en
belefnad och äfven vällefnad ej mindre angenäm. I båda
dessa afseenden hade Lunds akademi ett oändligt
företräde för Upsala, där förutom kansliräådet Ihres hus knappt
nägot enda fans, där en yngling hvarken kunde eller ville
umgås. Professor Munthe var bland mina vänner den,
hvars sällskap var för mig det mest intagande. Ett
menlöst satiriskt sätt förhöjde smaken af hans glada umgänge.
Hans fru, född Helikia, var ett vackert fruntimmer och
den bästa värdinna. Akademisekreteraren Junbecks fru,
född Bergius, egde samma lyckliga egenskap, som hos
ett fruntimmer aldrig tfyllest kan prisas. Men bland alla
dem i Lund var doktorinnan Westring, född Bergman,
den, till hvilken jag mig hälst tryggade. Den verkligen
moderliga ömhet, hon mig visade, svarades af mig med den
skyldigaste erkänsla. Huru många roliga aftnar förnötte
iag ej i hennes hus utan afseende på hennes man, herr
teologie doktorn och domprosten, om hvilken intet är mer
att säga, och äfven utan afseende på hennes 7 döttrar,
den ena fulare än den andra, och som på intet sätt voro
tfrestande för en yngling. Modren var den enda, som drog
mig till huset, där jag alltid omfamnades med lika
mildhet och oförändrad vänskap.»
Efter Westrings död utsågs enhälligt professor
Eberhard Rosén (Rosenblad) (1763—1789) till inspektor.
Ehuru Pprotokollerna ej hafva många märkligare
tilldragelser under hans inspektorat att omförmäla, så torde
man kunna säga att få af nationens inspectores varit så
uppburna som han. Den ?/a 1774 öfverlemnade nationen
åt honom i honorarium ett i Stockholm förfärdigadt guldur,
som kostat 500 daler silfvermynt. FEfter att hafva i 25
år förvaltat inspektorssysslan, erhöll han ”/i2 1787 af
na
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
