Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK INLEDNING 21
som för oss ter sig i en viss humoristisk färgton.
Hösten 1791 hade stadsfiskalen Beckman uttagit stämning
på direktören Wenster, enär denne genom att
tillhandahålla dricka till afsalu gjorde intrång i krögare- och
bryggarelagens privilegier. Vid nationsmötet ’”/1a anförde
inspektor att han af akad. konsistoriet fått i uppdrag att
utforska huruvida landsmännen »voro nögda med det
dricka, hwilcket af krögare och bryggare här i staden
tilwärckas eller om de önskade at hwar som hälst
förskafa sig denna wahra till kjöps». Härpå svarades
enhälligt »at de iunnit det dricka, som hos dessa förstnämda
personer förfärdigas, öfver alt så usselt, at det af ingen
utan hälsans risque kunde förtäras». De begära derför
ödmiukligen att inspektor täcktes hos rektor och
konsistorium protestera mot sagda stämning, enär det vore
obilligt att denna försäljning blefve monopol för krögare
och bryggare. »Födde och uppfostrade om icke af rika,
likväl af vältänckande föräldrar, haiva vi från barndomen
lärt oss att noga urskilja hvad som är godt och ondt,
rent eller orent.» Hellre än att sätta helsan till, förklara
de sig ämna »söka up något annat lärosäte». Slutligen
begära de att direktör Wenster och andra, »hvilka på
dylikt sätt hitintils tjent oss, måtte få fortfara i sitt goda
och lofliga förehafvande».
Om inspektor professor Engelhart säger Kahl i sitt
berömda arbete »Tegnér och hans samtida i Lund»
föliande vackra ord: »Engelhart var en af de kunnigare och
mest klassiskt bildade bland professorerna. När han med
familj lemnade Lund, förlorade akademien och katedern
en af sina större prydnader och staden ett af sina
briljantaste professorshus. I detta rådde en ton, så
otvungen, gästfri och tillika högartad, som hade det tillhört
en ledamot af öfverhuset i England. Alla individerna i
den talrika familjen utmärkte sig för en finhet i bildning,
ett behag, en skönhet i anletsdrag, som sällan träfas hos
så många syskon. Som professor lärd och
kunskapsälskande, som umgängesman högst bildad, som prest
forskande, korresponderade Engelhart ännu på höga
ålderdomen med personer inom sitt stånd, af hvilka han kunde
hemta någon upplysning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
