- Project Runeberg -  Doña Perfecta /
37

(1893) [MARC] Author: Benito Pérez Galdós Translator: Karl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hagade den unge mannen. Han af höll sig dock från
hvarje den allra minsta yttring af missnöje och fortsatte
konversationen, försökande så mycket som möjligt att
undvika de ämnen, som kunde gifva herr kanonikerns
ömtåliga patriotism tillfälle att taga anstöt. Denne reste sig,
under det doña Perfecta med sin brorson afhandlade
familjeärenden, och gick några slag öfver rummet.

Det var ett stort och ljust rum, betäckt med
gammalmodiga tapeter, hvars blommor och grenar, ehuru
urblekta. ännu bevarade sin ursprungliga gestalt, tack vare
den ordning och renlighet, som herrskade öfverallt i huset.
Hedersplatsen bland matsalens solida möbler intogs af
vägguret med dess nedhängande tunga lod, som tycktes sväfva
fritt i luften, dess rörliga, beständigt pickande pendel
och i skrikande färger målade timvisare. Väggarne
pryddes dessutom af en serie franska kopparstick, som
framställde den mexikanske eröfrarens bedrifter och
nedtill voro försedda med utförliga beskrifningar. Der fick
man läsa om en Ferdinand Cortéz och en Donna Marine,
som voro lika barocka som de af någon okunnig artist
tecknade figurerna. Mellan de tvenne glasdörrarna, som
ledde ut till trädgården, fans en apparat af messing
som vi icke behöfva vidare beskrifva, sä snart vi sagt,
att den tjenade till bostad åt en papegoja, hvilken med den
allvarsamma min och värdighet, som åro egna för dessa
fåglar, derifrån observerade sin omgifning. Papegojornas
ironiska hårda fysionomi, gröna frack, röda mössa och
gula stöflar tillsamman med de hesa burleska ord som
de pläga framstöta, ge dem ett besynnerligt
frånstötande utseende, som är midt emellan allvarsamt och
löjligt. De ha ett visst oförklarligt tycke med
diplomater. Stundom se de ut som narrar och alltid likna
de vissa inbilska personer, som vilja ge sig ett sken af
öfverlägsenhet och derigenom slå öfver till det löjliga.

Penitenciario tyckte mycket om papegojan. Då han
lemnade Perfecta och Rosario i samtal med den resande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:09:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbpdona/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free