Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar denna ondskefulla makt vore att finna, samt
motarbeta den så långt det stode i hans förmåga.
— Jag hoppas, att Rosarios envishet inte skall räcka
länge — sade han till doña Perfecta, döljande sina
verkliga känslor.
Samma dag fick han ett bref från sin far, hvari denne
beklagade sig öfver att icke hafva fått någon underrättelse
från Orbajosa, en omständighet, som ännu mer ökade
inge-niörens oro och förvirring. Efter att en lång stund hafva
ströfvat omkring i trädgården, begaf han sig till Casino!.
Han trädde in dit likt en förtviflad, som störtar sig i hafvet.
I de större salame träffade han en mängd personer,
som pratade eller diskuterade. På ett håll sökte man
med logisk skärpa gå till botten med några svårlösta
problem angående tjurfäktningar; på ett annat afhandlade
man frågan hvilken asneras var den bästa i Orbajosa och
Villahorrenda. Uttråkad till det yttersta öfvergaf Pepe
Rey dessa debatter och begaf sig till tidningsrummet, der
han bläddrade igenom åtskilliga tidskrifter ritan att finna
något nöje i läsningen; och efter att hafva gått genom
det ena rummet efter det andra befann han sig slutligen
utan att veta, huru det. tillgått, vid spelbordet. Nära två
timmars tid stannade han kvar i klorna på den gula
förskräckliga demon, hvars gyllene lysande ögon ega
förmågan att på samma gång fängsla och plåga. Men icke
ens spelets sinnesrörelser förmådde skingra hans dysterhet.
Samma missmod, som kort förut fört honom till den gröna
mattan, dref honom nu också derifrån. Han flydde undan
larmet och slog sig ned i ett rum afsedt för
aftonunderhållningar, hvarest för tillfället icke en lefvande själ
befann sig. Håglöst satte han sig ned vid fönstret och
blickade ut åt gatan.
Denna var mycket smal och trång och egde flera
hörn och krökar än hus. Den dystra väldiga domkyrkan
reste sin mörka förvittrade stenmur i fonden och kastade
sin skugga öfver hela gatan. Pepe Rey såg åt. alla håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
