Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norna, som äro himlens blommor. Denna nära nog
absoluta brist på ljus frambragte en verkan af illusorisk
rörelse hos trädmassorna, så att de tycktes breda ut sig,
sakta vandra omkring eller draga sig tillbaka och torna
upp sig likt vågorna på ett haf af mörker. En väldig
ebb och flod, en kamp mellan dunkla makter upprörde
den tysta atmosferen. Betraktande det besynnerliga
skådespel, som hans fantasi frammanat ur natten, sade
matematikern:
— Striden kommer att blifva fruktansvärd. Få se,
hvem som kommer att gå segrande ur den!
Nattens insekter hviskade i hans öra mystiska ord.
Här ett gällt skri; der ett smackande ljud, likt det man
gör med tungan; der borta klagande mummel; i fjerran
ett vibrerande ljud, likt det af en skälla, som hänger
kring halsen på något kringströfvande boskapsdjur.
Plötsligt hörde Bey ett besynnerligt ljud, en hastig
ton,’ som endast mensklig tunga och menskliga läppar
kunna frambringa. Det for som en blixt genom den unge
mannens hjerna. Han kände, hur detta ljud, som
upprepades ett par gånger och för livar gång med ökad
styrka, vibrerade och fann genklang inom honom. Han
såg åt alla sidor, såg uppåt byggnaden, och i ett fönster
trodde han sig urskilja ett föremål liknande en hvit fågel,
som rörde vingarne . . . och dock denna fågel var endast
en näsduk.
Ingeniören hoppade genom fönstret ut i trädgården.
Ansträngande sin blick såg han sin kusins hand och
an-sigte. Han tyckte sig varseblifva, att hon lade fingret
på läpparne, det vanliga tecknet till tystnad. Derpå
utsträckte den älskade skuggan armen och pekade nedåt
samt försvann. Pepe Bey vände hastigt tillbaka till sitt
rum och försökande göra så litet buller som möjligt gick
han in i korridoren samt skred sakta fram genom den.
Han kände lijertat bulta likt en hammare i sitt bröst.
Han väntade en stund . . . ändtligen hörde han svaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
