Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på lians läppar för att ålägga honom tystnad. Han kysste
dem lidelsefullt.
_______ Du är alldeles iskall. . . Rosario . . . hvarför
darrar du så?
Hennes tänder skallrade och hela hennes kropp
skakades af frossbrytningar. Rey kände i sitt ansigte
sin kusins glödande andedrägt och utropade orolig:
— Din panna är het som eld. Du har feber.
— Ja, stark feber.
— Du måtte vara riktigt sjuk.
— Ja . . .
— Och ändå gick du ut. . .
— För att träffa dig.
Ingeniören tryckte henne till sitt bröst för att värma
henne; men det hjelpte icke.
— Vänta, — sade han hastigt, i det han reste sig. —
Jag går upp på mitt rum för att hemta min resfilt.
•— Släck ut ljuset, Pepe!
Rey hade lemnat ljuset brinnande i sitt rum, och
genom dörren trängde sig ett svagt sken ut- i korridoren.
Han kom genast tillbaka. Mörkret var nu fullkomligt.
Trefvande utefter väggarne nådde han fram till sin kusin.
De satte sig tillsamman och Pepe insvepte henne
omsorgsfullt från hufvud till fot.
— Sitter du inte bra så här, barnet mitt?
— Jo, ack jo! . . . Hos dig.
— Hos mig... och för alltid — utbrast den unge
mannen exalteradt.
Men han märkte, att hon lösgjorde sig ur hans
omfamning och reste sig.
— Hvad skall du göra?
Han hörde ljudet af ett stycke metall. Rosario stack
in en nyckel i det osynliga låset och öppnade försigtigt
dörren, på hvars tröskel de suttit. En lätt doft af fukt,
egendomlig för alla rum, som länge varit tillstängda,
slog fram ur detta mörka gömsle liksom ur en graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
