Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt än med djupa funderingar än med författandet af
långa, noggrannt utarbetade bref, dem hon med vissa
afbrott skrifver ned med säker hand och i raska drag.
Skenet från lampan faller fullt öfver hennes ansigte, byst
och händer, under det att resten af hennes kropp, liksom
nästan hela rummet för öfrigt till följd af lampskärmen
hvilar i mildt halfmörker. Hon framträder som en lysande
bild, den fantasin manat fram midt bland fruktans
obestämda skuggor.
Det är besynnerligt, att vi icke förrän nu fastslagit
ett mycket vigtigt faktum, det faktum nämligen, att doña
Perfecta var vacker. Eller rättare sagdt, hon var ännu
vacker, i det att hon i sitt ansigte bevar-ade drag af en
fulländad skönhet. Hon hade tillbringat hela sitt lif ute
på landet, hon försmådde allt koketteri, tyckte icke om
att kläda sig och pynta ut sig, hatade moder, föraktade
all flärd och fåfänglighet och alla dessa omständigheter
bidrogo till, att hennes medfödda skönhet alls icke eller
åtminstone föga stack i ögonen. Hennes ansigtes
intensivt blekgula färg vanstälde äfven något hennes utseende.
Med sina stora svarta, strålande ögon, fina, välformade
näsa och höga, rena panna framstod för livarje
iakttagare hennes ansigte som den fulländade typen för ett
menniskoansigte; men i hennes drag r öjde sig ett visst
uttryck af hårdhet och stolthet, som verkade frånstötande
Det finnes personer, som, ehuru fula, verka tilldragande;
doña Perfecta ingaf motvilja. Hennes blick, äfven om
den åtföljdes af vänliga ord, lade genast ett oöfverstigligt
afstånd af vördnadsfull fruktan mellan henne och
främmande personer; men på dem, som tillhörde huset, det
vill säga hennes tjenare, slägtingar och förtrogna vänner,
utöfvade I1011 en sällspord dragningskraft. Hon var
mä-starinna i att beherrska, och ingen förstod såsom hon att
tala det språk, som bäst lämpade sig för hvars och
ens öra.
Hennes koleriska temperament och öfverdrifvet flitiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
