Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förord.
Här — liksom ofta förut — har jag vågat
framkomma med en hop egna, nya, och till en del kanske nog
mycket vågade, satser, hypoteser, och reflexioner;
hvilka, såsom sådane, troligen skola framkalla antagonister af
flere slag, och väcka oppositioner från olika håll. Detta
kan väl synas mången nog oförsigtigt, och så mycket mer
obetänksamt, som jag nu just här befinner mig in
petitoriis; — helst sedan erfarenheten dessutom redan visat att
man, i stället att vinna vänner, tvärtom deremot alltid
förskaffar sig fiender och ovänner, genom framväckta nya
idéer och åsigter, om än (i sig sjelfve) aldrig så sanna,
intressanta, och lärorika, — enär de icke öfverensstämma
med tidens tänkesätt. Detta är också, i det hela, ganska
naturligt; ty fördomens och vanans makt är icke så
lätt bruten, och ofta — i detta fail — större än
förståndets. Men sanningen måste dock alltid, förr eller
sednare, uttaga sin rätt; och felet blir således här endast, att
hafva framkommit med hvad — icke samtiden, utan kvad
möjligen framtiden, och kanske — först efterverlden, en
dag, skall gilla och godkänna.
Då det nu redan är för tredje gången jag från
trycket utger ett Akademiskt Specimen, i och för
ifrågavarande tjenst (någonting som, åtminstone här i landet,
torde i sanning vara högst sällspordt) nemligen — första
gången 1850, på finska;[1]) och — andra gången 1853, på
[1] Rubriken på denna skrift — hvilken var det första
Akademiska Specimen, som vid Universitetet på finska språket utkommit — är
något lång, liksom den innehåller kanske (i detta afseende) nog mycket;
och lyder: ”Jumalasta, ja Hänen monenaisesta nimittämisestå,
mouilman erinäisillä kielillä, niin myös heijän Synnystä ja Suvusta; ynnä
muutaman sanan Jumalan-uskostaki, ersläisisså kansoissa. Toeksi muka
jotta kaikki moailman kielet, niinkuin uskomuksetki, ovat, ennen mutinon,
yhestä kannasta kasvaneet, yhestä siemenestä siirtyneet. Yritys
kielenkeinollaki (Suomen-kielen johattamalla) tisjustella ihenisen ensimäisistä
syntymä-paikoista,hänen alku-kielestä,ja peä-vanhemmistaan,
moailman luomisesta, ja moan kansauntumisesta. Kirjuttama-kokeeksi, tätä
uutta, äsken armollisesti asetettua, Suemenkielisen Opettajan virkoa,
Peä-Opistossamme, haktissani; mutilta muka tutkittavana, minulta puolustettavana;
jonka Opistollisen Tievollisen-Muhtavaisuuen luvalla toimitti C. A. Gottlund.”
(Utom Titel och Dedikation 142 sid. 8:0.) Jag hade sålunda valt mig
det, i filologisk väg, möjligen allrahögsta ämne för all språkforskning,
och dessutom behandlat det på finska; hvarvid jag, med afseende å de
olika benämningarne af ordet Gud, rådfört mig med 536 af verldens
olika språk. — Min kompetitor deremot D:r Castrens Specimen hade
till titel: ”De affixis personalibus linguarum allaicarum.” (Utom
Titelblad, 76 sidd. 4:0.) Hvad jag gjort för finska språket må här vara
osagdt. Och om jag också icke giort annat derföre, så har jag
åtminstone lyckats att formeligen nådigst få upphäfvet det märkvärdiga
förbudet af d. 8 April 1850 (jemf. Företalet till ”Suomennoksia Bellmanista
not. 4”). Hvad deremot D:r Castrén gjort för finskan — såväl före,
som efter, sedan han blef Professor — är mig åtminstone alldeles obekant.
Men Finlands framtida språkforskare böra icke lemnas i
okunnighet om de öden som öfvergått de första lärospånen i denna väg — tagne
i en högre vetenskaplig syftning, än hvad man kan inhemta från
grammatikan; och jag anser det derföre för en skyldighet att derom böra
upplysa dem. Det saknar dessutom icke ett visst eget slags intresse, att närmare
lära sig känna förhållandet; och då man icke nämner personerna, kan man
gerna nämna om saken. Jag hade ursprungligen, under Universitetets aegid,
ämnat utgifva denna skrift, såsom ett vetenskapligt arbete, att endast af
språkforskare och filologer bedömas, emedan jag ansåg, liksom jag ännu
anser, ventilationen vid en s. k. ”offentlig disputationsakt” — ofta nog
endast vara en tom formalitet, och stundom kanske, på sätt och vis, ett
gyckel — der man grälar, eller åtminstone resonnerar, om bagateller och
lumpna saker — med förbiseende af det stora hela. Men sedan jag
händelsevis, d. 20 December, kom under fund — huru oändeligen stor
vigt Konsistorium, med stöd af författningarne, lägger på en såbeskaffad
disputationsakt — ändrade jag i hast planen, tryckte ett nytt titelblad,
och inlemnade mitt Specimen, färdigtryckt, och i komplett skick, om
morgonen d. 22 November, (således sex dagar före den bestämda
speciminationsdagen; hvartill jag, med afseende å utdelningen deraf, tänkte
söka dispense) till dåvarande Dekanus för den Hist.-Filologiska
Fakulteten (för att granskas) med anhållan att offentligen få ventilera det på
latin; eftersom man härvid fästade så mycket afseende. Men hvarvid han
förklarade mig, det hvarken han eller Fakulteten, med anledning af 164:de
§ i Universitetets Statuter, kunde, såsom Specimen, godkänna min skrift
— enär den icke var författad på latin. Jag anhöll då att i hvilket
afseende som helst — åtminstone offentligen få försvara, och diskutera den
— äfven om den icke kunde gälla såsom specimen; och att Fakulteten
åtminstone ville granska och bedöma den. Men Dekanus förklarade att
som Titelbladet och 4 blad af arbetet blifvit tryckte, sedan Kejserl. Brefvet
af d. 8 April utkom (ty 61 blad voro, med behörigt tillstånd, allaredan förut
tryckte) — så kunde han icke censurera dem, och Fakulteten (till följd
deraf) icke heller granska dem, innan jag hade skaffat mig tillbörligt
tillstånd till deras utgifvande. Jag hade likväl föreställt mig att
Universitetet, i detta afseende, liksom Domkapitlen, hade sin egen censur i
vetenskapliga frågor. Emellertid anhöll jag, före fataljejedagen, först
hos Generalguvernören, och sedan hos Censur-komitén, på företeende
skäl, om ett såbeskaffadt tillstånd. I stället för svar — anmälte
Censur-komitén (uti Dec. 1850) förhållandet till Censur-Öfverstyrelsen, som
förordnade till aktion emot mig, i egenskap af Boktryckare; hvaraf
följden blef att hela upplagan (med undantag af några exemplar, som
händelsevis befanno sig hos Bokbindaren) eller omkring 400 exemplar,
genast blefvo tagne i beslag, (och på den vägen äro de än i denna dag)
hvarefter jag d. 22 Maj, såvida Censors namn icke å titelbladet fanns
påtecknadt — blef dömd till 20 Rubels böter, och förklarad mina
Boktryckeri-privilegier förlustig. Sic transit gloria mundi! tänkte jag vid
mig sjelf. Dit foro nu frukterna af mina många och mödosamma
forskningar — jemte alla mina ljufva förhoppningar. Nå, strunt — slå
sorgen bort! (tänkte jag); större oförrätter har man lidit. Väl hade jag
genast, som jag märkte Fakultetens beteende, insändt ett exemplar af
min skrift till S:t Petersburg, för att af dervarande censur granskas:
hvilket ock genast skedde. Boken blef godkänd, och till utdelning til-
låten. Men emellertid hade under detta trassel, mina fatalier gått
förJorade; och oaktadt jag hos Universitetets Kansler, H. K. H.
Thronföljaren, med anledning häraf anhöll: att antingen nådigt varda befriad från
skyldigheten att aflägga vanligt specimen, hvilket vid nystiftade
professioner stundom varit fallet, då den sökandes kompetens allmänt varit
vitsordad, eller genom något utgifvet arbete dokumenterad — i hvilket fall
jag vågade hoppas att icke så oförtjent nådigst varda ihågkommen; eller
ock att — i motsatt fall — få, under loppet af nästinstundande termin,
aflägga ett latinskt specimen (men som man härvid, på grund af
Konsistorii afstyrkan, icke fästade nådigt afseende) så kom jag således icke
ens i tillfälle att få konkurrera — med D:r Castrén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:24:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gcafinska/0003.html
