Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappt något språk har, eller kan framvisa. Det är en s.
k. onomatopoiesi, eller språkpoesi, som vi kanske hellre
ville kalla det; och som utgör en af dess största
glanspunkter. Ja det är nog underligt att hittills ännu ingen
fästat sig härvid, af alla våra många filologer och
språkforskare — hvarken Grammatici eller Lexikografer. Det är
så mycket mer underligt, som det ännu utgör en af finska
språkets vackraste, och rikaste, beståndsdelar; och
utmärker så till sägandes en hufvudkarakter; hvilken dock, med
tiden, troligen måste allt mer och mer försvinna, i den
mån språket vetenskapligen odlas. Ty vetenskapen, som i
betydelsen af hvarje ord vill inlägga ett bestämdt och
begränsadt begrepp, tål icke (enligt hvad förut redan blifvit
nämndt) detta mångtydiga och poetiska naturjoller; hvilket
äfven, å sin sida, skyggar tillbaka för vetandet, såsom
ägande — en visshet. Till följd hvaraf de onomatopoietiska
orden, hvilka nu hufvudsakligen utgöra språkvännernas och
skaldernas ordkrydda, måste från språket försvinna, eller
ock deruti ingå — genom att aflägga sin onomatopoietiska
natur, och antaga bestämda bemärkelser; såsom fallet också
redan blifvit med en gräslig mängd af dem. Oss synes
det derföre, som det äfven borde tillhöra Finska
Litteratur-Sällskapets omtanka — ja att det borde vara dess
åliggande, att utveckla och utreda denna intressanta sida af
språkets karakter, så mycket mer som den troligen för de
flesta är alldeles okänd i vetenskapligt afseende.
Men innan vi ännu kunna närmare yttra oss något
härom, måste vi gå liksom ett steg tillbaka, och betrakta
finska språket från ett visst annat håll, eller ifrån en
annan synpunkt, enligt hvilken språket måste uppfattas under
3:ne olika förhållanden, utgörande och i sig konstituerande
trenne slags talesätt, hvilka i vissa punkter äro
väsendtligen skilda från hvarandra, ehuru gränsorna dem emellan
icke så noga kunna bestämmas, eller utstakas, helst de ofta
äro med hvarandra mer eller mindre införlifvade. Dessa äro:
1:o Det Prosalska språket; hvilket sönderfaller i tvenne
hufvudbrancher, nemligen det lefvande, som muntligen talas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
