Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
l:te Formen, -tattaisin, -tättålsin.
Peåtåttälsin. Suwutattaisin.
Allt hvad förut blifvit -sagdt om den 2:dra Formen, |
(om orden peättäisin, suuttaisin, m. fl.) gäller således äf-
ven om den 11:te; endast med den skilnad som redan ligger i
sjelfva begreppet af formernas olika upphof; till följd hvar-
af peätättäisin betyder: ”somliga, med ändarne alldeles
midt emot hvarandra.” Så t. ex. om jag säger: ”asetak leilit
vastatuksin tyckas väl, vid första påseendet, böra höra till samma kate-
gori som formerna 10—14; men såvida redan stamordet heter vasta,
måste de hänföras till formerna 1—5. Af ordet vastatuksin torde (per synco-
pen) ordformen vastuksin (till hinders, förtret, eller ”hvad som går en emot”)
vara bildad, såvida man icke vill antaga det som en ny form, eller
att det vore Instruktivus af ordet vastus (förtret, binder). Äfven denna
form (vastuksin, eller vastyksin) vill Renvall förklara vara samman-
satt af vasta och yksi. Vi hafva redan förut Ysid. 81) anmärkt, bland
andra besynnerliga egenskaper i språket, att Finskan har egna ord och
talesätt som blott och endast kunna begagnas vid fråga om lefvande
varelser, och andra deremot, som likaså blott och endast kunna använ-
das när man talar om liflösa ting. Bland dessa slags ord äro just
vaster och vastaan. Båda betyda de ”emot”; men det förra kan blott
nyttjas — 1:0o vid fråga om den (efter finnarnes begrepp) döda materien,
så t. ex. säger man: ”panek seineä vasten” (ställ emot väggen) och
”måni tuulta vasten” (han for emot vinden), — 2:o då man talar om en
viss del af en lefvande varelse, hvilken då betraktas in abstracto, t. ex.
"lör häntä suuta vasten” (han slog honom emot munnen). Vid alla så-
beskaffade fall, kan jag omöjligen använda ordet vastaan. Men förestäl-
ler jag deremot materien lefvande, d. v. s. inlägger jag i henne en
tanke, en själ, se — då kan jag icke heller mera begagna ordet vasten,
utan då måste det vara vastaan. Det heter derföre i sången: ”tie (kuu,
påivä) vastaan tulevi” — ”vägen (månen, solen) kommer emot mig”. Å
andra sidan igen måste man åter, i fråga om djur och menniskor, t. ex. säga:
”lihen häntä vastaan” (jag går emot honom) och ”koira tuli minun vas-
taan” (hunden -kom emot mig). Vid dessa och andra så beskaffade
fall, kan jag omöjligen åter begagna ordet wvasten. Ty skulle jag t. ex.
tillåta mig att säga: ”tappeli wikollistansak vasten”, så i stället att det
borde betyda ”han slogs emot sina fiender”, så betyder det nu deremot,
tvärtom, ”han slogs för sina fiender”; hvarmed man tänker sig det
han slogs emot andra, endast för fiendernas skull, eller för avt
hjelpa dem. Här får ordet vasten således samma betydelse som. ordet
varten, för (deras) skull. |
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
