Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheC rikta musikens skapelser, så är del äfvénmed språket
och dess stamord. Skaparen gaf, i tidens begynnelse,
menni-skati endast ljudet och ordet. Men detta ord var endast
förmågan att småningom kunna— medélst tungans, läpparnes, oefr
gomens önsträgning t)9 frambringa vissa artikulerade låten; och
hvilken oberäknelig, rik, skatt låg icke förborgad i denna
förmåga! Häraf torde man — med tillämpning äfven härpå —
kunna inse, och fälta, ej blott vigten och betydelsen, utan
äf-vén sanningen, af Job. \ Kap. \ v. ”1 begynnelsen var
ordet; och ordet vär när Gudi; och Gud var ordet/’ Jä
vigten af ordet är så stor, att den aldrig med
menniskoför-stånd kan mätas; var det då underligt alt äfven Gubben
Wäinä-niöinen insåg, och erkände, värdet deraf — vigten af denna andans
kraft, som allt förmår; och herrskar, och råder, öfver materien.
Detta ger oss anledning att föreställa oss språkens första
uppkomst, och ordens bildning. Sedan nu de oartikulerade
ljuden — bvaraf hvarje språk ännu bär spår, t. ex. vid
men-nrskans utbrott af glädje (i skrattet) eller sorg (i gråten)
äf-vensom i åtskilliga inlerjektiorter (hvilka också derföre äro
lika nästan hos alla nationer) — småningom först öfvergätt
till vissa, bestämda, vokal-ljud, hvilka förmodligen derjemte^
(antingen enkla, eller sammansatta) tillika blefvo de förstå
mennisko-orden, så formade sig dessa vokal ljud kring den
ännu stumma konsonanten, eller kring ett visst
konsonantläte, sä att konsonanten slutligen blef basen, eller
grundljudet, och, i förening med någon af de olika vokalerna, bildade
det första egenteligä stamordet, såvida deri böra ingå både
vokaler och konsonanter. Följaktligen utgjordes det första
men-niskospråket blott af enstafviga ord; och såsom sådane hafvä
de ännu bibehållit sig i Chinesiskan, Tibetanskan eller
Tan-gutiskan, Barmäniskan eller Birnianskan, och Peguaniskan,
äf-vensom i de Anamitiska — i Tunkinesiska,
Kolschinschinesi-ska oelr Kämbodscha-språken, liksom ock i Siamiskan, hvilka allå
talas i de herrligaste trakter af Södra Asien; hvilket ej blott
tyckes antyda att det första mennisko-språket, här åtminstone, ännu
något så när bibehållit sin ursprungliga natur, utan älven att
dessa nejder, troligen, utgjort menniskoslägfels första stamland.
I) Huru svårt det var att finna ordet, eller att, äfven om man fann det,
kunna utsuga det, bevisar ännu hvarje enskildt språk. För hvarje pur Finne
är det ännu, likasom för Mexikanarn, glatt omöjligt att utsäga de enkla
konsonantljuden b, d, g, f, bvarföre ock språket saknar dem. Och i månget annat språk
inträffar åter ett annat förhållande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
