Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH PREUSSEN 73
siske befälhafvarne i Hannover och Mark.1 Men denna ”var-
ning” förmådde ej afskräcka. För Fredrik Vilhelm fanns ej
annat val än att taga Fauenburg. Men han önskade dock till
allt pris förekomma blodsutgjutelse, när beslutet sattes i ver-
ket, för att ej gifva Ryssland anledning att gripa in. Hans in-
struktion för ockupationshärens befälhafvare, öfverste von
Beeren, påbjuder också den största tänkbara varsamhet. Då
svenskarne synbarligen ville tvinga preussarne till våldsamhe-
ter, tillhölls Beeren att vid besittningstagandet “’söka und-
vika ej blott hvarje våldshandling utan också i hvarje fall ett
angrepp och blott vid nödtvång skrida till försvar. Och
har Ni,” heter det vidare, ”att vid Fr ankomst dit tillkännagifva
för dem [svenska trupperna] ’auf eine gute Art’ Ert uppdrag
beträffande lauenburgska landets besättande och öfverlämna
åt dem att draga sig tillbaka till sitt land.” Skulle de kasta
sig in i Ratzeburg och göra min af att hålla sig där, så hade
Beeren att afskära tillförseln af lifsmedel.2 3
Slutet på alla Beerens underhandlingar med Föwenhielm,
som måste spela den obevekliges roll, blef, att de svenska ryt-
tame utmanövrerades ur Faueuburg af den mer än åtta gån-
ger talrikare ”fienden” den 23 april med en förlust af — en död
och åtta sårade!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
