Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
blev att göra sig ren för ohyran och söka ett
ordentligt logi. När detta var klart, skrev
Andersson hem till sin hustru, det första brev han
avsänt sedan de skildes. Svar kom nästan
omgående, litet förebråelser därför att han ej förr
låtit höra av sig, men för övrigt så många
kärleksvarma ord.
Om kvällarna satt han oftast hemma i sin
förhyrda vindskupa, bolmande på sin pipa —
den trogna kamraten under luffarefärden —
eller också strövade han utåt bland
skogshagarna och ljungbackarna i stadens
omgivningar, under tiden grubblande på framtidsplaner.
Vandringslivet hade aldrig lämnat lugn och ro
till tankar på annat än själva stundens behov.
Nu var det nog så god tid att reflektera, medan
pausen varade. Den gångna vintern hade varit
som en doppning under isen, den hade härdat,
men gudarna må veta att han inte var böjd att
godvilligt göra om den. Att hålla sig uppe, till
varje pris, det måste han nu inrikta hela sin
viljekraft på. Sättet, medlen, därmed var det
ej så noga. Ett rymligt samvete, ingen tanke på
andra, bara armbåga sig själv fram, det var
summan av den nya moral, han kände sig
inlärd i och som han utan alla skrupler tillägnat
sig. Men för övrigt inte misströsta! Var fräck,
så går du fram i livet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
