Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Han mera kröp än gick uppför de oändliga
trappstegen. Det bar runt och åter runt, det var
beckmörkt och luktade fukt... Äntligen, en
ljusstrimma blir synlig, ännu några steg... se,
därute ligger staden... se människokrypen, så
små!...
Som en blixt for mannen samman.
Klockorna däruppe — han hade ej observerat dem
i skumrasket, men de hängde rakt över hans
huvud — hade satt sig i gång.
Med brutal våldsamhet slungades
ljudvågorna mot tornets väggar, krossades till
dånande bränningar, kastades tillbaka och vältrade
sig över stackarn — som låg där halvsvimmad
på golvet — ut genom gluggarna.
ögonen slötos att börja med som inför en
blixt varje gång kläpparna föllo mot malmen,
men efterhand vande sig den objudne
besökaren vid det skarpa ljudet. Det föreföll honom
som gungade han själv, tornväggarna, ja, hela
världsaltet fram och tillbaka i jämna
pendel-svängningar.
Han kröp bort till en glugg, lutade sig ut och
såg rakt neråt tornväggens lodräta yta... bara
en liten, liten lutning till!... Han tänkte sig
ligga krossad därnere, söndersplittrad till en
blodstänkt massa, men med klart medvetande.
Hur skulle väl tankarna forma sig, om livets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
