Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ning och betagenhet. Vad är det väl för en våg
av återvändande livskraft och styrka han
känner? Det är inte sinnlighet, driftskänslorna ha
för alltid flytt. Nej, det är skönhetslängtan,
hans ur smuts och slit, ur dimma och grubbel
för ett ögonblick återväckta trängtan, en
sugande längtan efter en smula från det bord, där
livets fest är dukad.
Se med vilket naturligt behag hon böjer sig
över en grupp barn där på bron.
— Akta! Inte luta sig så där ut över räcket!
... Vilken stämma, vilket leende kring
läpparna, vilken skälm i ögonvrån...
— Dumheter — du är full, Johansson!
Den dova värken mellan skuldrorna känns
dock icke så svår, blytyngden som pressat
lemmarna har lättat. Vilken underbart härlig
kviill! Borta från rabatterna kring Muséet glöda
rosorna och dess doft förvandlar kvällsdoften
till nektar, som den sjukaste lunga kan insupa
med begärelse. Så ren och sval... kanske
doktorn ändå hade rätt, skogsluft och rationell diet,
sanatorievård kort sagt, skulle nog kunnat
uträtta en hel del om det kommit i tid.
Sanatorievård — nej, arbetshusets gamla sjukstuga det
var närmaste perspektivet, därbakom
kyrkogården...
— Dumheter. Johansson, är du nu inne pä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
