Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
också, viskade hon åter, men det är väl
ingenting. Det är kanske blott mitt blod som susar så.
— Det är därför, svarade jag. Vet du, att jag
aldrig skall glömma denna natt. Vet du, att jag
har dig alltid nu... jag kan aldrig mista dig...
— Åh, håll mig tätt intill dig, viskade hon, sä
jag känner att du är här... jag tycker likväl
här är något underligt i närheten.
— Tycker du så — ja, när du säger det...
Jag hade knappt talat ut, förrän en våldsam
hosta ljöd i vår omedelbara närhet. Vi reste oss.
Vi stirrade. Se, där... därborta! Där låg
någon... hopsjunken... stönande. Den skarpa
hostan skrällde liksom inne i hans inälvor...
hur det måste vara tomt därinne.
Vårt blod skälvde ännu av den heta
sommarnattens begär... av den feber, som gripit oss
bägge. Vi gingo fram dit där den hopsjunkna
varelsen låg...
Där låg han... jag hade sett honom tidigare
på dagen... den bleke mannen... hopsjunken
och alldeles stilla liksom lyssnande till sitt
ångestfulla hjärta. Vi sågo, hur blodet
oupphörligt strömmade ur hans mun. Han förde
handen då och då till munnen för att torka
blodet bort.
Hur underligt att vi under den feber, som
behärskade oss, hon och jag... vi, som kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
