Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4»
GENEVIÈVE. 5
gång samt talade ett ögonblick med portvakten,
hvarefter man såg henne gå öfver den lilla gården
och försvinna.
— Den der, hon behöfver inte ta i en nål,
utbrast en af de syende, hon bär på sig i siden,
juveler och spetsar mer än en af oss kunde förtjena
genom att arbeta dag och natt under tio års tid.
Är det icke besynnerligt ändå här i verlden, att det
skall finnas sådant der folk, som bara behöfver
klema med sig och styra ut sig som madonnor
medan vi . . .
— Så ja, barn, knota icke mot den gode Guden,
afbröt en halft blind och lam gumma med ett
mildt, sorgset utseende, hvilket skarpt stack af mot
det råa ansigtsuttrycket hos en del af de öfriga.
— Ah, mor Gervais, återtog den unga
qvinnan, som nyss talat, icke skall ni få mig att tro
på den gode Guden, ni som släpat med tungt
arbete hela ert lif, som aldrig gjort en menniska något
för när, men slitit ondt för hela verlden, och nu, då
ni blir gammal och sjuk, icke har en bit bröd eller
en plats på sjukhuset. Men se det är just, hvad
man har att vänta sig af er gode Gud! Han är
kanske god mot de rika, men mot oss . . .
— Barn, svarade den gamla, du skall icke tala
så, ty jag är viss om, att det är Gud som ingifvit
dig att vara så god mot mig som du är.
Victorine rodnade och mumlade några otydliga
ord. Det var sant, att hon ofta delade sin soppa
med sin gamla granne, fast hon ej ville höra talas
derom.
— Ack ja, sade en tjock qvinna, som knappt
fick rum på den lilla halmstol, på hvilken hon
satt, jag har så godt hjerta som någon och skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
