Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
GENEVIÈVE.
sköt undan dem utan att säga ett ord. Hvad skulle
han säga? . . . Han kände en obeskriflig afsky för
de medel, med hvilka de inlösts.
Han visste dock genast, att han aldrig med
sitt arbete kunnat betala denna ständigt växande
skuld.
Emellertid bedrog modern sig på hans tystnad
och trodde honom försonad med hvad som nu en
gång skett. En stund derefter smög hon i hans hand
tre guldmynt, sägande:
— För det här kan du köpa dig nya kläder.
Han lät dem falla på bordet, som om de bränt
honom, och vägrade kallt att göra bruk af dem.
Fru Marceau såg på honom och förstod, att hon ej
borde vara envis.
Barnen frågade några gånger, om Geneviève ej
skulle komma igen, och glömde sedan, som barn
bruka göra. Endast Augustine hade en obestämd
aning om rätta förhållandet, men hon var en slug
liten unge, som såg men teg. Äfven grannarne
tröttnade slutligen på att sysselsätta sig med
gissningar och att ställa den spetsklädda damens besök
i samband med lilla rosens försvinnande.
Fru Marceau grubblade snart ej vidare på den
stora frågan, som nu i hennes ögon var afgjord,
utan egnade sig uteslutande åt de dagliga
hushållsbestyren. Hon saknade Geneviève, ty hon hade
verkligt hållit af henne, men det blir föga tid öfrig
för någon särskild känsla, då omsorger, arbete och
de tvingande behofven för dagen upptaga all vår
tid, alla våra krafter. Den stackars familjemodern
hade omkring sig för många hungriga munnar att
mätta, för många lemmar att kläda, för många små
upproriska viljor att böja, för att saknaden efter ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
